Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 Kock: Nord. spr:s hist.
I Örta-Book (1642) s. 1—100 av Arvidh Månson
Rydaholm, brukas hufwud eller hufwudh (t. ex. s. 8, 37, 21,
23), men subst. swulnat "svullnad" (s. 17 fyra ggr), May
månat (s. 24), Aprilsmånat (s. 16 etc), part. fem. kokat,
stampat etc. Förhållandet är väsentligen detsamma i Petrus
Petreius: Regni muschovitici sciographia (1615) s. 1—200.
Växlingen hufwudh : swulnat "svullnad" förklaras därav,
att hufwudh i fsv. hade kort rotstavelse. Övergången -# > -t
efter vokal i yngre fsv. inträder, såsom nämnt, blott i
relativt oakcentuerad stavelse: skilnadh > skilnat, swulnadh >
swulnat etc, men däremot icke i fortis-stavelse: tidh etc
bibehåller alltjämt ljudet -& Nu hade i fsv. som bekant ord
med kort rotstavelse (t. ex. huwudh) stark levis på andra
stavelsen, under det att ord med lång rotstavelse (t. ex.
swulnadh) hade en svagare akcent, nämligen svag levis, på
andra stavelsen (Kock: Fsv. ljudl. II, 340 ff., Ark. N. F.
III, 374); dialektiskt har den starka levis t. o. m. så
förstärkts, att den övergått till ordets huvudakcent i vissa
bygdemål i Norge och Sverge. I trakter, där swulnadh blivit
swulnat, men huwudh kvarstodh, har ljudutvecklingen -dh > 4
efter vokal inträtt blott i stavelser med levissimus, levior och
svag levis i fornspråket, icke i stavelser med stark levis i
fornspråket eller med starkare akcent, vare sig nu att i dessa
dialekter den starka levis hade sin normala styrka eller
möjligen blivit något förstärkt.
Det är mycket naturligt, att det dialektiska kvarståendet
av -dh anträffats blott i ordet hufwudh. I de här framhållna
delarna av Bibeln finnes nämligen icke något annat ord, som
i fsv. var flerstavigt, hade kort rotstavelse och slutade på -atö,
och ord av denna typ voro över huvud ytterst sällsynta, om
man bortser från participier i fem. och neutr. plur. av typen
taladh. Men former av typen taladh antogo genom
inflytande från den överväldigande mängden långstaviga
participier (kalladh > kallat, straffadh > straffat etc. etc.) helt na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
