Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 Kock: Nord. spr:s hist.
thigh, d. v. s. en form for nom. och en gemensam form för
dat. och ack. i första och andra personens personliga pronomen,
så var det naturligt, att antingen formen hana eller formen
hœnne uppoffrades i pronomenet för tredje personen. På
enahanda sätt har nysv. kvar nom. de, men en gemensam form
för dat. och ack. i dem (mot fsv. pem : pa)\ jmf. redan i fsv.
vir : os (dat. och ack.), ir: iper (dat. och ack.). Men då
hana fungerade blott såsom ack., och däremot hœnne
representerade två kasus (gen. och dat.), så är det ej överraskande,
att denna senare form kom att fungera även såsom ack.
(På analogisk väg har gen. hœnne senare fått -$: hennes *)).
Härmed är att jämföra, att genom inflytande från gen.
hœnnar (hœnne) och dat. hœnne ack.-formen hana stundom
ombildades till henna. Redan under medeltiden möter ack.
henna en gång i Schacktavels lek (jmf. Söderwalls ordbok).
Lucidor rimmar Thenna : Henna (I 4 s. 1), och hos samme
författare finner man "skadar henna ingen ting" (Qq 4 s. 2).
Från ett par andra äldre nysvenska skribenter hava exempel
på henna anförts av Tegnér i Svenska Akad. Handl. 1891 s.
426 noten 2. Denna förklaring av ack. henna är, särskilt
på grund av dess långa w-ljud, att föredraga framför det
antagandet, att henna i enklitisk ställning uppstått ur ack. hana,
liksom ack. han i enklitisk ställning blev -en (jag ser’en etc).
När åter ack.-formen han ersattes av dat-formen honom,
har en annan omständighet spelat en roll. I de två andra
*) Blott sällan möter i ä. nysv. gen. hennas (d. v. s. fsv. gen. kanna
-f- genitivt s). Detta är dock fallet t. ex. i 1526 års Nya Testamente Uppenb.
692, 712, i 1541 års Bibel Dorn. 252 och ännu långt senare hos Frese:
Werlds-lige Dickter (1726) s. 2. Hos Bör k: Darius s. 46 vers 1099 anträffas den i
skriftspråket mycket sällsynta gen. honoms i uttrycket honoms Smärta] jmf.
[h]ånoms i bygdemål. Måhända är dock honoms här blott skrivfel för
honom, hvilket även skulle giva mening (jmf. utgivaren K. Fr. Karlson s.
67). Nysv. har som bekant på den ursprungliga dativen hvem bildat gen.
hvems. Här må erinras om den hos Svart (1560) anträffade, i SAO. (all
sp. 935) antecknade, från dat. allom utgångna genitiven alloms. I TfF. N. B.
VIII, 301 f. har jag anfört andra delvis likartade genitiver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
