- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sextonde Bandet. Ny följd. Tolfte Bandet. 1900 /
276

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

276

Kock: Nord. spr:s hist.

utveckling, i det att de gamla ack.-formerna fått funktion
även av dat. *).

I fsv. möter efter konsonant dels den äldre enklitiska
formen -an (< han), t. ex. grepan "grep honom" RK. II, dels
det därav försvagade -øw, -in t. ex. hiølten "höll honom" RK.
II, badhin "bad honom" RK. I (jmf. Kock i Ark. N. F.
VII, 123 2). När foregående ord slutar på vokal, har dels
denna bibehållits och vokalen i (h)an förlorats, dels tvärtom
vokalen i (h)an bevarats, under det att den foregående
ändel-sevokalen gått förlorad, t. ex. dehførdon <førdho han "förde
honom", krønton <r krønto han RK. II, giordhen < giorde han
"giorde honom" RK. I, plæghadin <: pJæghadhe han eller
plæ-ghapi han "plägade honom" RK. I, dels ladhadhan <c ladhadhe
(eller ladhadho) han "lastade honom" Greg. Till. 365, 6,
s¾>-ghen <r slogho-en "slogo honom" RK. II. Den olika
behandlingen av t. ex. førdho han och ladhadhe han beror på olika
akcentuering. Vid akcentueringen férdhb-han fick man før don)
vid den inkorporerande akcentueringen ládhadhe-hàn däremot
ladhadhan) jmf. om liknande utveckling i isl. Kock i Ark.
N. F. X, 224 ff. Former sådana som giordhen kunna hava
uppstått antingen ur giordhe-(h)an eller ur giordhe + det -en,
som utvecklats i sammanställningarna hiølten (< hiølt (h)an)
etc. T detta senare fall kan merendels icke avgöras, om det
är verbets ändelsevokal eller vokalen i -en, som gått förlorad.
Stundom möter redan i fsv. -en, -n i funktion av dativus,
t. ex. "af ffladdhen alt skinnet" MB. II, 299.

I ä. nysv. är -en, -n vanligt både såsom direkt och
såsom indirekt objekt i betydelsen "honom", "den", t. ex. "Ther
som myckit folck war i huset, gingo the til och togho then

*) Citat för nedan nämnda från diktverk hämtade fsv. enklitiaka
pronominalformer finnas i Bures förtjänstfulla samling av dylika i hans
Rytmiska studier 17—18; jmf. även Säve: Eriks visan 22, Rydqvist II, 584.
Söderwalls ordbok art. han.

*) Måhända har -en, -in delvis utvecklats ur andra pronominal-former;
jmf. Kock i Ark. N. F. VII, 117 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1900/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free