Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v. Friesen: aiw’s historia.
353
0 mycket tidigt (800-talet) försvinner och kvarlemnar
formerna snê sê. Nu finna vi, att nämda antagande stöter på
oöfverstigliga svårigheter i kända fakta inom den nordiska
språkhistorien. Därmed torde det stå fast, att sniór siór icke
direkt fortsätta urn. *snaiua,R *saiuiR.
De former man därnäst närmast kommer att tänka på
som afläggare till *snaiuaR *sa{uiR o. d. äro ey snoy froy
sloygur etc, d. v. s. de som återgå på smn. -01/-. Kock
finner detta "bestämdt otroligt". Ty — argumenterar han
— om ey ljudlagsenligt uppstått i de "ytterst vanliga"
enstafviga formerna af dessa ord, så borde vi finna dem
starkare representerade än i en fvn. form (ey ’alltid’) samt
i fyra ordformer i moderna bygdemål (vb. sUy, ngutn.
sloy-gurj snoy, ngutn. o. östsv. froy (frey) n. samt nno. frey
’fruktbar’). Till de uppräknade formerna kan med säkerhet
läggas ännu en, näml. runsv. smy- i snaybiarn Dybeck Runa
1 fol. s. 59 nr 15. Det fsv. s#- är också enklast förklaradt
<: *s0y. Det bör slutligen anmärkas, att fsv. fre nsv. frö
och väl också slö på grund af ngutn., östsv. o. nordsv. dial.
snarast utgår från -0y-. Hvad nu först beträffar, att de
enstafviga formerna skulle ha varit så "ytterst vanliga", så torde
jag tillräckligt hafva ofvan s. 347 ff. belyst, huru därmed
förhåller sig. Vi funno, att under det de 2-stafviga kasus
under tiden 800—1100 voro konstant desamma, så uppträdde
i de enstafviga kasus växelformer snær ~ *snœur ~ *sn0y-r.
Skälet härtill var det, att de tvåstafviga formerna voro
para-digmats minnesformer och de enstafviga icke voro nog fixerade
("fasta") för att kunna motstå den paradigmat nivellerande
invasionen från dessa. Må vi nu vidare se till, hvilka
anspråk vi ha rätt att ställa på att återfinna former, som i
för-litterär (resp. samnordisk) tid aflägsnats ur ett paradigm.
Jag kan då erinra om, att vi af den gamla i-stammen gestr
fsv. gœster, som i fyra kasus af åtta ljudlagsenligt skulle
uppvisa den oomljudda formen gast-, icke finna ett exempel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
