- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugonde Bandet. Ny följd. Sextonde Bandet. 1904 /
215

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

215 Sjöros: Nasal-vok. i da. in skr.



annars ej. Exemplen äro kristna, acc. pi. m. på Jyllinge II,
sina, ace. pi. m. på Ulstrup-, Jætsmark- och S. Vinge-stenarna;
å andra sidan t. ex. tufa, acc. sg. skibara, acc. pi. på
Ulstrupstenen. Alsted-inskriften har visserligen s(t)ina, acc. pl., men
då där förekomma två stungna runor, torde den vara så ung,
att nasaleringen vid den tiden var försvunnen. Egå-inskriften,
som har nuruna, acc. pl. m., är äfven ung (gammalt ai, au
tecknas resp. i, u, och r har bortfallit efter vokal), men S.
Yinge-inskriften med sina, acc. pl. m. är väl ännu yngre (ai
tecknas i; runan \ förekommer). Orsaken är helt visst att
söka ij att ultima i nuruna har levissimus, medan ultima i sina
har svag levis, en omständighet, som har betydelse, då båda
inskrifterna beteckna öfvergångsstadiet mellan de äldre och
yngre inskrifterna. — Intet enda hithörande exempel finnes
däremot på, att skulle vara brukadt i de cirka 50 fall, där
regeln fordrar ^ *).

I samband med ofvanstående må ännu upptagas den
egendomliga skrifningen af orden hribna och harþa.
Beträffande hribna, nom. sg. (att utläsa hrœhia, af hr ahn) på
Bække-stenen II, så antages ju, att i ie. tid efter slutvokalen
stått en nasal, som dock i urn. tid är bortfallen. Det är nu
frestande att med Noreen (i Geschichte d. nord. Sprachen2
§ 196, 1) antaga, att denna nasalitet här fortlefde, i
synnerhet då nasal föregår vokalen. Men detta är äfven fallet i
sina, ace. sg. f., som likaledes på ie. tid haft en nasal efter
vokalen, men likväl alltid tecknar ultima med j\ Af än
större betydelse är, att den gamla Glavendrup-inskriften har
kuna, nom. sg., icke *kuna, ehuru slutstafvelsen här hade

*) De (i D. R. I upptagna) skånska runinskrifterna iakttaga, af de
fåtaliga exemplen att döma, ofvanstående regel. Hællestad-stenen II har dock
statsi, inf.; þ i ultima "beror helt visst på, att tecknen omkastats, jfr. stanta,
inf. på Ars och statB, B sg. praes. ind. på Memlöse-stenarna. Dessutom
förekommer regelrätt tuka, g. sg. på stenen. Sjörup-inskriften, som har filaga,
acc. sg. är af sent datum (ai tecknas i. runan p’), hvarför nasaleringen
redan var bortfallen, och förväxling emellan k och r godt kunde inträda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:59 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1904/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free