Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 262
Kock: Ljudförb. ai w.
hed" ha vi en slående parallel i högtyskan; så meddelar DWb.
tinder gefahr sp. 2067 följande: "Auch mundartlich zeigen sich
Verdünnungen des begriffs, z. b. bairisch és is oder es hat e g far,
ob... es ist ungewiss, ich zweifle" (jmf. i nno. just uttrycket
det hann vera ei vaa um.. . "det kan være uvist").
Härmed torde v. Fr:s resonnemang s. 339 ha fått sin rätta
belysning.
Det isl. verbet vå "klandra" hör naturligtvis till got. unwälis
"untadelhaft", ags. w oli etc., och detta har man sedan länge insett.
Däremot är det obegripligt, hvarför (såsom v. Fr. vill) ett verb
vå "klandra" med nödvändighet skulle etymologiskt höra samman
med subst, vrj "elände". Såsom v. Fr. själv i annat sammanhang
framhållit, har nämligen ä-ljudet i det fnord. språket uppstått på
flera olika vägar 1).
J a g framhåller, att v. Fr. hvarken i NS. eller i Ark., så vitt
jag ser, visat, att isl. har betydelsen "vrånghet", som dock
enligt honom skulle vara ordets grundbetydelse, och från hvilken
han vill härleda de övriga.
Däremot harmonierar icke blott formen, utan även betydelsen
hos isl. vg "skada, elände" utmärkt med formen och betydelsen hos
ags. wåwa "woe, misery" etc.
v. Fr. uttalar sig s. 341—343 om ordet själ.
Enligt honom skulle samtliga de mångskiftande formerna av
detta ord vara lånade till Norden från andra germanska språk. Så
vitt mig är bekant, anser ingen att det got. saiwala eller det f ht.
sela eller det fsax. seola eller det ags. säw(o)l skulle vara ett
låneord. Det är då obegripligt, hvarför det fsv. siol : siäl: sæl: isl.
sål skulle vara ett lån 2). Anledningen till att man sökt förklara
*) För övrigt anmärker jag blott, att jag översätter det om Hy mir
använda epitetet váslcapaþr Hym. 10: 1 (som är ett åjvag Xey.) med "den till
olycka skapade" — detta med tanke på att Hymir får utstå åtskilliga
lidanden för Tors skull och enligt Hym. "blir dödad av denne.
Både betydelsen och den ursprungliga formen av va i Háv. 26: 3 och
Sig. III, 29: 6 äro allt för dunkla, för att detta högst problematiska ord
skulle kunna hava någon betydelse alls för vår fråga. Så översätter t. ex.
Fritzner2 va på förra stället med "tilholdssted, hjem" (ej med "vrå", såsom v.
Fr. vill). Möjligheten av att vr- dialektiskt blivit v-, kan som bekant ej
häller förnekas (vrå > va), men har ordet ursprungen hetat vrå. kommer det
här icke alls med i räkningen.
2) v. Fr. framhåller s. 342 med en viss styrka följande uttalande av
mig i Ark. nf. XIII, 363: "Samtliga de nordiska formerna [av ordet själ]
kunna i Norden hava utvecklats ur motsvarigheten till ett got. saiwala,
även om sannolikheten talar för att någon bland dem är låneord", och i
noten s. 342 tillägger han till denna anmärkning: "Den form, som enligt Kock
snarast skulle vara lån, är enligt s. 364 fvn. fsv. sål". — Detta v. Fr:s
referat av min åsikt är icke riktigt. I Ark. nf. XIII, 364 äro mina ord
följande: "Emellertid kan ä-ljudet i säl även bero på inflytande från ags. sätuol,
säwl, och e-ljudet i det sällsynta fsv. seel (sel) har snarast överförts från
mnt. seleHärav framgår otvetydigt, att det enligt min mening är e i det
sällsynta fsv. seel (icke ä i isl. s ål), som snarast är att förklara genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
