Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 270
Kock: Ljudförb. ai w.
nom. pl. måvar etc. till nom. sg. mór, så att detta blivit måfr.
Då på detta sätt o i nom. mór på analogisk väg ersatts av df,
liksom i *sncéWR æw på analogisk väg ersatts av æ (snær) — skulle
detta visa, att nom. mor icke är en ljudlagsenligt ur *mäwn
utvecklad form? Nej, vi kunna vara övertygade om att mor
ljudlagsenligt uppstått ur *mäWR3 och att *sriœwR ljudlagsenligt
uppstått ur *snaiwR.
Man skulle ju kunna fylla en hel liten skrift med likartade
exempel, och de anförda må därför vara nog.
I Ark. nf. XIV, 236 f. framhöll jag såsom ett mycket tungt
vägande argument emot v. Fr., att øy-typen är så ytterst svagt
representerad. Enligt hans teori skulle man i literaturspråkets
alla enstaviga former ljudlagsenligt hava fått øy (ey) och
dessutom i former sådana som gen., dat. sg. och gen. pl. av adjektiven
(* slø yr ar etc.). Från fornspråken är emellertid ingen enda form
sådan som *snøyi\ *søyr, • *møyr, * sløy r, *fr øyr, *jrøy påvisad.
Blott isl. ey "alltid" finnes jämte formerna ei, ce etc.
Ja, det har vid närmare granskning t. o. m. visat sig, att
åtminstone två av de helt få av v. Fr. hit hänförda mo derna
bygdemålsformerna icke höra hit.
I NS. s. 26 stycket 3 anför v. Fr. "västerb. sløy (Rietz, Sv.
Lm. YI: 6, 67)" såsom identiskt med det nygutn. sloygur "slö". —
Så vitt jag ser, beror denna v. Fr.s uppgift på något faktiskt
misstag. Rietz upptar s. 627 spalt 1 såsom former för adjektivet "slö"
från Yästerbotten sljö, slog, och från samma landskap anför han
ib. oslög "som ej är hvass", sljö-se(d) "slösäd", sljö-sJcodd (om hästar).
Däremot anför Rietz icke här och (så vitt jag kunnat finna) ej
häller annanstädes något adj. *sVöy *) o På det av v. Fr. citerade
stället ur Sv. landsm. (VI: 6, 67) upptar Aström såsom västerbottniska
former av adj. "slö" sloa 2) och slø%. Diftongen ou i målet
motsvarar enligt Åström isl. diftongen an. I målet motsvarar g efter
vokal samma ljud i fsv., t. ex. fsv. haghi "hage": västerb. hayx.
Ljudet g i målets slø g är naturligtvis att förklara liksom samma
ljud i det i ä. nsv. riksspråket mötande slögh "slö". I ack. sg.
sliowan, nom. pl. sliowe etc. har nämligen som bekant i
åtskilliga bygder w ljudlagsenligt övergått till g (skrivet gh, g) :
*sliö-gJian > sl(i)øghan etc. Något västerbottniskt *sløy har alltså icke
uppvisats.
Icke häller har det ådagalagts, att nyno. bygdemål använda
ett adjektiv frøy, identiskt med ett samnord. *fr øyr. Visserligen
*) Han nämner ett verb slöj "göra slö" från "Västerbotten, men detta
verb är tydligen (jmf. fsv. pr anger "trång" -.prœngia etc.) en ^-avledning av
adj. slog. Verbet *slö%ia blev slöja.
2) o-tecknet angiver här det ljud, som enligt Lundell Sv. landsm. I
116 bildas med tungan i a-, läpparna i ö-läge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
