Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203 Mjöberg: Anm&lan.
^snillets lekar växla nattens fester", ånyo ett exempel på faktitivt
bruk av ett intransitivt värb. Genom ren lapsus ha på ett ock
annat ställe exempel kommit in i oriktigt sammanhang, såsom ett
från Bottiger s. 188.
Dylika misstag i analysen äro en följd av den redan
anmärkta mekaniska uppfattningen, som faster sig ensidigt vid
formen ock icke har nog sinne för betydelsesidan. Denna ensidighet
är också anledningen till att synteserna blivit så knapphändiga,
där de icke alldeles uteblivit. Icke ens då jämförelser mellan olika
egendomiigheter självmant erbjuda sig, har förf. gjort sådana.
Åtminstone borde en ock annan paralellhänvisning kunnat ske, t. ex.
mellan §§ 95 ock 148 m. fl. Det är ett ovanligt löst sammanhang
mellan ula dessa paragrafer. Ock man känner sig besviken, då
man strävat med genom dessa ändlösa trappor av exempel ock
regler, över att icke ha blivit förd upp till någon ntsiktspankt,
som kunde skänka en sammanfattande helbild.
Bredvid dessa allmänna invändningar mot d:r Bergs
betraktelser över värsspråket bli mina detaljanmärkningar av mindre
vikt. Jag kan dock icke alldeles utesluta ett litet uttryck av
förvåning över förf:s styckevis något märkvärdiga terminologi. I §
47 talas om värber på -sa ock -na, varmed förf. befinnes mena
sådana som blåsa, skina o. s. v. Enligt vanlig lingvistisk
uppfattning hör -s- ock -w- i dessa ord till roten. I § 25 (s. 31) föres
bägare till ord på -re. Skall man behöva upplysa om att ändeisen
bär är -are? I § 24 upptages värbet blygas under l:sta
konjuga-tionen. S. 313 talar forf. om sammansatt värb, men åsyftar
tvd-ligen sammansatt tempus, s. 297 (exemplet från Molander) kallas
ett predikativt attribut för subjekt, ock termerna synkope och
apokope användas minst sagt fördomsfritt.
Av rena oriktigheter har-jag fast mig vid § 217, där prosan
Bäges kräva, "att tonlösa pronomina stå omedelbart efter värbet".
Detta är sannt blott i det fall, att pronomenet är objekt, ock icke
ens då alltid. Man säger nämligen hellre: "tidigt lärde fadren
honom läsa" än man sätter objektet närmast efter värbet. § 222
ger i sin kategoriska form felaktigt besked om "prosans naturliga
ordföljd", i det förf. icke besinnat, att emfasen även i prosan
spelar en stor roll vid ordföljden.
De tusentals exemplen har iag naturligtvis icke kunnat
kontrollera, varför det är en ren tillfällighet, att jag även här stött
Så oegentligheter. Av dessa måste jag här framdraga en, emedan
en genom felaktigt citat kommer att påbörda Rydberg en "frihet",
som denne aldrig tillåtit sig. S. 161 anföres som exempel på
snabb växling mellan presens ock preteritum från Rydberg:
Jag följde skaran, som allvarsam
och tigande kosan länkar.
Rydberg har skrivit följer. Blott på ett ställe hos Rydberg
förekommer en något tvär växling av ifrågavarande slag, nämligen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
