- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugoförsta bandet. Ny följd. Sjuttonde bandet. 1905 /
209

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

209 Grimberg: Ack. m. inf.



satíyen hör till det finita verbet såsom dess objekt. Den
egentliga ack. m. inf.-konstruktionen förekommer sedan nämnda
tid — undantagandes reflexivt — blott sporadiskt och är
numera nästan ur bruk.

Gå vi slutligen öfver till svenskan, så finna vi i
Svenska akademiens språklära under rubriken "Infinitiven" *), att
i vår konstruktion infinitiven anges "såsom verbalt objekt,
efter ett nominalt eller pronominalt objekt", båda beroende
af det föregående transitiva verbet. Därpå anföras exempel
efter verben se, höra, tro, föregifva. "I detta
konstruktions-sätt", heter det vidare, "kan det nominala eller pronominala
objektet och infinitiven anses stå i st. f. Att med nominativ
och finit modus". Härmed är förbindelsen i själfva verket
karakteriserad som satsförkortning. Namnet ack. m. inf.
förekommer ej. I Svedboms satslära 2) behandlas företeelsen på
afdelningen om förkortade bisatser och kallas
"satsförkortning" och specielt "ackusativ med infinitiv".

Vända vi oss till nyare grammatiska framställningar,
finna vi äfven hos Sundén s) ack. m. inf. upptagen under
rubriken satsförkortning 4). Den uppges — på annat ställe5)
— förekomma efter verb, som uttrycka förnimmande, dock
i fall af sinlig förnimmelse endast då fråga är om en
omedelbar sådan, samt efter verb, som uttrycka mening
och yttrande. — Brate öfverger i sin språklära (från
1898) benämningen ack. m. inf. och fattar i hvarje
förening af ack. och inf. efter ett finit verb infinitiven såsom
objektivt predikativ. Han erinrar emellertid i förbigående
om att objekt, bestämdt af en infinitiv som objektivt
predikativ, stundom kallas ack. m. inf. — Denna åsikt öfverens-

f) Sid. 290.

*) Utkast till satslära med hufvudaakligt afseende p& svenska språket
(18á3) sid. 77 f.

’) Svensk språklära 5:te upp]. (1885).

*) Sid. 170. *) Sid. 209. •) Sid. 187 f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1905/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free