Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 Grimberg: Ack. m. inf.
œn man kallar kunn fordæpu. alla man kalla annan
okuœ-pis orp (2 ex.)*).
Den ursprungliga betydelsen ’ropa’ har kalla tydligt kvar i
följande uttryck, där oqwœpins orpum är en instrumental dativ:
Bjärk. 21 pr: oc kedlœr mapœr man oqwœpins orpum och MES
R 81: § 2: Kallar ok annan man — eth aff thœssom fornœmpdhum
nampnum.
Betydelsen ’kalla, benämna, ge namn af i det anförda:
Kallœr mapœr man bykkiuhuœlp synes alltså ha uppkommit
genom förening af två objekt, ursprungligen hvart för sig
hänförda till kalla i betydelsen ’ropa’. Det senare objektet
förbindes nu såsom predikativ med det förra, och förbindelsen
möjliggöres genom att kalla får betydelsen ’kalla, benämna,
ge namn af. Denna konstruktion synes mig vara ett
nödvändigt stadium på vägen mot konstruktionen ackusativ med
infinitiv.
Likartade fall äro: ögl B 38; Håls. Mh. 7 pr (4 ex.);
Ib. samt med underförstådt obj. Håls. Kp. 4.
Anm. Betydelsen ’kalla, benämna, ge namn af kan i
somliga uttryck alldeles bortskymma betydelsen ’ropa’. S& Vgl I: B
5: pæt kallaer suartœ slagh (II Fr. 9).
Likartade exempel p& juridiska termer s&som predikativ:
Vgl I A 14: § 1: dante ttrf, J 8: § 2: vceggicer köp (II J 7), J 18:
§ 4: holmsköp [-topt] (II J 82); Vgl II Orb 1: § 4: brœpœ vitni;
ögl Kr 15: § 1: skipta brui; Vaþ. 28 pr; ES 8: § 1; Yins 8 pr;
B 9: § 4; 29; Häls. Æ 6: § 1: wtskute stool; Æ 9: § 1; 10: § 1.
Antagandet att konstruktionen kalla med ett nominalt
ord som objekt och ett annat som objektivt predikativ är
ur-sprungligare än ackusativ med infinitiv efter samma verb,
vinner stöd genom jämförelse med den isländska litteraturen.
I Eddasångerna förekommer af de båda konstruktionerna
endast den förra ’). Först i trettonde århundradet torde de ar-
l) En likartad förening af inre ooh yttre objekt möter oss i Vgl I
B 6: Banir maþœr man handran (i Vgl n p& motsvarande ställen är
objektet handran utelämnadt), B 7: En maþœr krœvœr man skuld (i Vgl n är
pä motsvarande ställen ack. man utbytt mot af mannt).
’) I det prosaiska slutstycket till Helg. Hund. II förekommer verbet
visserligen i betydelsen ’säga, berätta1 efterföljdt af af-sats: Helgi oc Sigrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
