- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugoförsta bandet. Ny följd. Sjuttonde bandet. 1905 /
223

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

233 Grimberg: Ack. m. inf.



beten vara affattade, där kalla först uppträder utvidgadt med
ackusativ med infinitiv eller följdt af al-sats l).

Allt nog. I och med föreningen ai objekt och objektivt
predikativ efter kalla synes mig den yttre ram vara gifven,
som efter hand vidgas ut att omfatta äfven konstruktionen
ackusativ med infinitiv. Ett steg pä vägen betecknar d&
följande exempel:

Vgl I f> 19: § 1: Vil hin han (ack.) piufkaUæ (II f 55).
Konstruktionens form är här densamma: kalla förenande
nominalt ord som objekt med ett annat som objektivt
predikativ. Granskar man emellertid närmare det inre
förhållandet mellan predikat och predikativ, befinnes detta nu i
viss mån olikartadt mot i exemplet ur R, beroende på olika
karakter hos de båda predikativen bykkiuhuœlp och piuf.
Det förra möter oss i den flock, som behandlar "ukvœpinsorp"
och "firnœr orphänföres där under den förra benämningen
och straffas som sådant2). Det är alltså ett rent skällsord,
som af lagen anföres i just samma form, hvari det af en
person brukats mot en annan: "Bykkiuhuœlper þin!" —
Predikativet piuf åter, som förekommer i |>, alltså i helt annat
sammanhang, visar därigenom, att det ej i lagen fattas som
något slags okvädinsord1 slungadt en annan "rakt i synen".
Af textens lydelse i dess helhet framgår, att här är fråga
om anklagelse på tinget för stöld *). Nu ligger alltså ej
vikten på det objektiva predikativets egendomliga form, den

er callat at vert endrborin. Men detta styoke röjer genom sitt innehill s&
tydligt som möjligt, att det skrifvits betydligt senare, Än nir sj&lfra s&ngen
aäattades.

f) Fritaner anför exempel p& ack. m. inf. nr Frostatingslagen, Olafs saga
hins helga, Konungsskuggsjå. Som exempel p& at-sats anför han ställen ur
Fros tatingslagen, Fagrskinna, Saga Ólaffc konungs hins helga, Laxdoela saga.

a) nK. m. m. b. har ter. þœt sighir. han þu koþ han. Iah skyrskwta
þy at þu kallaþe mik vkuaþins orþ. þœt œr sextanörtogha sak i hvan lot".

*) "py vin taka til aldra köpa at han skal orþiuua gara um
al köp. Vil hin han þiuf kalla þa skal uin vittna ok þer tv er saman
maþ tylptar eþe. at iak köpti grip þanna ...yokþy uált iak eigh sak þerre.
þu giuar mier.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1905/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free