- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
173

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Brieskorn: Isl. handskriftsstudier. 173
inte är av.samma hand som det övriga. Man har alltså rätt
att anta, att något es från början aldrig har stått där, ock
då blir det ju troligt, att det första ordet har varit Es ock
inte Eín. Emellertid är det ju stor likhet mellan de båda
stilarna: bokstäverna i es äro skarpare, årdäntligare, omsårjs-
fullare, men dåck av samma typ som de andra. Man kan
därför vara hågad att anta, att de kansje äro en avsiktlig
ock noggrann äfterbildning, kansje uppfriskning, så att ett
es värkligen har stått där överskrivet ursprungligen, men
hållit på att utplånas, ock i senare tid räddats. Varför har
det då skrifvits över? Jag jissar, som sagt, att originalet
hade Es fogl i onne nil sa es heiter — *), men att skriva-
ren glömde det senare ös, ock sedermera satte till det på
oriktigt ställe, med tanke på den här i Physiologus så van-
liga förbindelsen Es fogl es —, Es kycquende es —.
Man begår ingen orättvisa mot faksimilet, när man be-
sjyller det för otrohet då ock då (tråts Dahlerup, sid. 252;
jmfr. för övrigt dätta). Det är odugligt för paleografiska
undersökningar, ty typerna äro aldrig i detalj fårmade så som
i handskriften. Det är också odugligt för grammattiska un-
dersökningar. I fragm. A, st. Ill, r. 1 återjes sc på ett
förvillande sätt; r. 2 står en båge över ei i eins, som inte
finns i cod.; st. V, r. 6 lutti avalt: bägge orden, men sär-
sjilt det första, äro avklippta 2), så att endast det allra över-
sta av bokstäverna är kvar. Däremot har man inte brytt
sig om att skarva ut fåglarna på andra sidan. Vad fragm.
B beträffar, så finns det nästan inget stycke, där inte Dahle-
rup själv anmärker, att faksimilet i en äller annan punkt
är felaktigt. Överhuvud låtsas faksimilet högst sällan om
hål äller trasigheter, ock följden blir, att där finns det just
inga svårigheter alls, medan däremot handskriften själv ”hører
til de allerutydeligste islandske membraner”. När Dahlerup
*) 1. — sas heiter —
a) i handskriften.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1909/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free