Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 Lindqvist: Sv. verbaladj.
fsv. befann sig i upplösning *). Genom den av den sømniord.
synkopen vållade förlusten av avledningssuffixet (4a-) blev
den redantidigt steril, och vad vi ha kvar av grupjen, in-
skränker sig redan i den älsta fsv. litteraturen till blott ringa
spillror. Emellertid ha vi anledning att antaga, att den en
gång utgjort en rikt utbildad, verbet nära stående klass ver-
baladjektiv, som varit gemensam för de idg. språken
F rekvens. Adjektiven uppgå i fsv. — frånsett deras
sammansättningar — till ett antal av 27. Medräknas sam-
mansättningarna, få vi ett antal av några och 80. Emeller-
tid äro några av dessa ytterst sparsamt belagda: ej mindre
än ungefär 30 äro åjra§ X&y. och många äro blott kända
från två eller tre ställen. Ett 30-tal av dem synes ej sträcka
sig ut över landskapslagarnas tid. I modernt sv. riksspråk
äro blott ett 20-tal bevarade — häribiand äro ett par nya sam-
mansättningar — och av dessa tillhöra somliga blott arkai-
serande eller poetisk stil (helbrägda, gäv, vän), somliga blott
lagspråk (ogill, laggill), somliga hava stelnat i en viss stereo-
typ, ytterst begränsad användning *) (reda penningar, gå sin
gilla gång). Däremot kvarleva många, som sedan länge sak-
nas i riksspråket, i dialekterna. Därmed kan jag dock en-
dast i förbigående sysselsätta mig.
Det är en bekant sak, att fno.-isl. har bevarat ojämför-
ligt många fler av dessa adj. än fsv. Man har därför a
priori skäl att antaga, att de äro rikligare representerade i
de fsv. skrifter, vilkas språk står fno.-isl. närmast. Detta är
i själva verket också fallet.
Ej få (aldinbær, gønumlægher, utiægher, øker, epgœnger,
f arf ør, ianiriver, folgilder) äro blott belagda i någondera av
YGL, H, BjR 3), och en noggrannare undersökning, än vad
*) Se ang. dessa verbaladjektivs bildning Karsten s. 88 ff., s. 454, Falk
P. B. B.XIV s. 48 ff. Falk Arkiv XIII 196 ff., 390 f. Karsten ib. 882.
a) Detta är f. ö. redan i fsv. fallet med somliga.
3) eþsbœr även i SD 5: 378 i en stadga av — den också norske —
konung Magnus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
