- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugosjätte Bandet. Ny följd. Tjugoandra Bandet. 1910 /
130

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130 Kock: Om a-omljudet.
Hultman åter menar, att högst olikartade u rn o rd isk a
lju d la g a r tillämpats (vid inträdandet av a-omljudet på u) i
forn8Yenskan å den ena sidan ochi de västnordiska språken
å den andra. Ja, han anser till och med, att högst olik-
artade u r nord is k a lju d la g a r vid a-omljudets inträdande
gjort sig gällande äveni de olika fornsvenska landskapen.
Ja än mer: även i olika dialekter inom sam m a landskap.
Men trots detta menar han ändå, att a-omljudet skulle
vara en ”urnordisk” företeelse *).
Det ligger uppenbarligen en motsägelse i denna upp-
fattning.
Innan jag närmare belyser detta, skall jag emellertid i
stora drag söka redogöra för H:s åsikt om a-omljudet i forn-
svenskan och anföra en och annan av hans regler. Reg-
lerna äro nämligen så många, att de svårligen kunna här
utförligt refereras.
Själv gör H. s. 330 en sammanfattning av sina åsikter
på följande sätt:
”1) På svensk botten liksom på västnordisk (s. 215) har kort
u utom i vissa undantagsfall undergått a-omljud, ifall följande staf-
velse innehållit omljud värkande vokal.
2) Framför vissa konsonanter och konsonantgrupper har nå-
got a-omljud icke inträdt. Dessa konsonanter och konsonantgrup-
per äro icke fullt desamma i svenskan som i västnordiskan. Den
förra har nämligen å ena sidan dialektiskt låtit u undergå omljud
äfven framfor urnord. intervokaliskt kort m. A andra sidan har
den i flere eller färre dialekter bevarat det- oomljudt jämväl fram-
för urnord. 1. dentalt l -f- konsonant, 2. kakuminalt / + labial ex-
plosiva 1. spirant, 3. kakuminalt I -f konsonant annan än labial
explosiva I. spirant, 4. explosiva 1. spirant-f-likvida 1. nasal, 5. ge-
minerad tonande explosiva, 6. gem inerad ton lös explosiva, 7. in-
’) Det kan nämnas, att Hultman tidigare uttalat en i huvudsak helt
annan uppfattning av växlingen västnord. o:fsv. u, nämligen i Finländska
bidrag till svensk språk- och folklifs-forskning (1894) s. 120 noten. Här
yttras bland annat: ”På grunder, som jag i annat sammanhang skall fram-
lägga, anser jag, att den som bekant ytterst vanliga motsättningen öno. u :
vno. o i de flesta fall icke är att härleda ur urgerm. a-omljudsväxling, utan
beror på öfvergång af kort o till u enl. särskilda ljudlagar, värksamma i
större eller mindre delar af det öno. språkområdet”.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1910/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free