- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioförsta Bandet. Ny följd. Tjugosjunde Bandet. 1915 /
5

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olson: Urg. hw i nord. språk. 5
*ahwu > *ahu > *äu > (J antages t. ex. av Noreen Altisl.
gram.3 § 74. 2. Mei även om man antoge, att tvärtom h
bortfallit tidigare än w-et, skulle slutformen i detta fall ändå
bli densamma: *ahwu>*awu > *äu >
"Visserligen skulle däremot gen. sing, och nom.-ack. plur.
av detta ord med olika behandling av förbindelsen hw komma
att te sig olika. Bortfall av w tidigare än av h 1) skulle
ge förloppet: *àhwai (> *ahaå) > *äaR > dr, den motsatta
utvecklingen av ljudförbindelsen hw däremot: *ahwaR > *äwa,R*
Nu har man i fornspråket inga dylika former med bevarat
w 2), och detta skulle således tala fór den först anförda be-
handlingen av hw. Men därvid måste beaktas, att även på
samma sätt böjda stammar, som i urnord. tid med säkerhet
slutat på -aw genomgående sakna w i böjningen: pinghå f.
(jfr heyja (fiing) < *hau-jan), på f. ”ofrusen mark” (jfr peyja
”töa” < *pau-jan)1 pra f. (jfr Falk o. Torp Et. wb. 2: 1276 f.).
Om böjningen av dessa ord se Noreen Altisl. gram.3 § 369.
Förlusten av w beror naturligtvis på utjämning från former,
som ljudlagsenligt sakna w (nom.-ack. och dat. sing., dat.
plur.), under påverkan även av lika böjda ord utan w i
stammen: gjáy rå, skrå m. fl.
Det samma, som nu sagts om *ahwöy gäller även om
övriga ifrågakommande fem. ö-stammar: urg. Hrehwö (Falk
*) Jag inbegriper här och i det följande i detta uttryck även förstum-
mandet av hela förbind, hw på en gång.
a) Noreen anför a. st. som belägg för den nämnda pl. *äwaR nynor.
dial. åger. Jag har ej kunnat återfinna denna form med g enbart i plur.
Däremot anföras från nordliga Norge (Helg., Aasen; Salten, Boss) såväl
sing, som plur. aag. Att detta g ej har något med ursprungligt w att göra,
visas av de i samma trakter förekommande liaag m. "lie” och slcjaag m.
”genomskinlig hinna" m. m., det förra = isl. Ijd obl. form av lé, det senare
= isl. skjdr. En dylik tillsats av g efter å förekommer även i andra norska
bygdemål; jfr haag "hög” (isl. hår) Sæt. Tel. (enl. Aasen), mjaag ”smal,
tunn" (isl. mjór) Smaal. Tel. Sdm. (enl. Aasen). Jämföras kan också ut-
vecklingen av g efter au i t. ex. fraug ”groda” ( < frau < fraud) Solør,
saug ”får" (< sau < saud) Solør, Toten, raug adj. "röd" (<c rau < raud) i
samma dial, och dyl. (se Aasen).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1915/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free