Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel Åkerblom, Bruket av historiskt presens i den tidigare isländska skaldediktningen (till omkr. 1100)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 Åkerblom: Historiskt presens.
"Kampen hölls med god lycka, såsom Magnus önskade; krigaren
ger mig tillfälle att dikta om seger; trondernas konung rödfärgade
svärdet ideligen; till gengäld har han sedan efter tre strider full-
ständigt överhand”.
Pres. i str. 25 är tydligen nutidspres. (se om liknande
företeelser nedan s. 303 if.). Att str. 24 ursprungligen varit
en lausavisa *), synes rätt sannolikt, enär sammanhanget
mellan pres.-omdömena, särskilt det senare, och det övriga,
som skildras i strofen, ej är tydligt genom dikten själv,
utan kräver ett förtydligande genom en kunskap om de
åsyftade fakta, som förskriver sig från annan källa —
här väl uppfattningen av något, som är känt genom ome-
delbar åskådning.
Något olika ställer sig förhållandet med Sigvats Erfi-
drápa Óláfs helga str. 8 (Skjald. I B s . 241); här omtalas
i skildringen av Olavs sista tåg 1030 från Jämtland in i
Trondalagen den hjälp, Olav fick av de svenskar, som hade
slutit sig till honom, ”þeir’s austan nennàn (”de som komma
österifrån”), där användningen av pres. förklaras genom den
geografiska erinran, som ligger i uttalandet.
Helt annorlunda än i fråga om Torleiks och Halles
ovan nämnda strofer ställer det sig i fråga om uttalandet i
Magnúsflokkr str. 16 (Skj. I B s. 335 f.):
"det är tydligt, att Svens ledsagare ha gått miste om hem-
komsten; männens färd har blivit mycket hård ; hetsad av stormen,
välter böljan deras huvudskallar och benläggar på sandbottnen;
havet brusar över männen”.
Här åsyftas tydligen ett förhärligande av danskarnas
nederlag genom framhållandet av att deras döda ben ännu
rullas av havets vågor.
Ungefar på samma sätt förhåller det sig med Arnor
Tordarsons Hrynhenda str. 9 (Skj. I B s . 308), där det i
samband med Magnus d. godes rustningar till tåg mot ven-
derna, vilka omtalas i pres., heter: ”menn hrœðask vid klædi
*) Likasom förhållandet utan allt tvivel är med str. 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
