Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord E - Ela...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENNöRNING. -EPAFRAS. 103
Dessa ställens tydliga vittnesbörd kan
ej rubbas af andra ställen, der »Herrens
engel» användes om skapade väsenden,
sasom om profeter, Hag. 1: 13, prester
Mal. 2: 7, eller tjenande englar, Lu. 1:
m, sådana som lägra sig kring demn ho-
nomn frukta, Ps. 34: 8, och som slå ned
hans fiender, 2 K. 19: 35; Es. 37: 36.
Enhörning. 1. 1 ~ M. 14: 5 (eb.
dischon) betecknas dermed en antilopart.
2. På andra ställen står enhörning
för det eb. reém, en (tvåhornad) buffel.
Detta djur omnämnes för sin vildhet,
Es. 34: 7; Job 39: 12 f.; sitt mod, 4
M. 23: 22; 24: 8; sin liflighet, Ps. 29:
6, och sina framstående horn, Ps. 92:
mi; 5 M. 33: 17. Det sista stället,
der Josef liknas vid en »,reém» med sina
två horn, Efraim och Manasse, är till
fullo afgörande, att här ej kan vara fråga
om en enhörning.
Enka. Enligt en urgammal. seder-
mera af lagen bekräftad sed (i M. 38:
8; 5 M. 25: 5 f.) tillhörde det en efter-
lefvande broder eller näste skyldeman
att gifta sig med en afliden mans barn-
lösa enka, Mat. 22: 23 f.; Rut ~: 12;
4: i f. Föröfrigt anvisades i lagen
fattiga enkor för sitt understöd till tre-
ars-tionden, 5 M. 14: 28 f., till efter-
skörden, 24: 19 f. och till festmålti-
derna, 16: II f. l)en särskilda omsorg
och vård enkor såväl som faderlöse
hafva att påräkna af Gud, framhålles
ofta i skriften, 2 M. 22: 22 f.; Ps. 68:
6; Mat. 23: 14; och förmaningar
samma syfte återkommna ofta, Es. 1: 17;
Je. 22: 3. Att äkta en enka var öfverste-
presten förbjudet, 3 M. 21: 14. - 1
den apostoliska församlingen åtnjöto de
fattiga enkorna allmänt underhåll, Ap.
6: f. hvarom särskilda förordningar
gifvas af Paulus, Tim. 5: 3 f. Af v.
9, >ingen må upptagas (i förteckningen)
som enka, som är yngre än sextio år>
etc., vill det synas, att redan då före-
fans början till hvad somn sedan i de
första seklen till Konstantins tid var
en ordnad institution, nemligen afskil-
jandet af äldre väl vitsordade qvinnor
till att öfver de yngre af sitt kön öfva
särskild tillsyn, likasom presbytererne
eller de äldste öfver männen. Enligt
Tertullianus sutto de med obetäckt huf-
vud på presbyterernas bänk under guds-
tjensten. (Man jemföre de skilda ålders-
klasserna af olika kön inom Brödraför-
samlingen!) Jfr Tit. 2: 3 f.
Enok (flenok) eller Hanok, M.
5: m8 f., Jereds son och Metusalahs
fader, Lu. 3: 37, >mvandrade med Guds,
i M. 5: 22, 24 eb., och blef derföre
borttagen, »så att han icke skulle se
döden, och fans icke mer (på jorden,
jfr 2 El. 2: 17), derföre att Gud bort-
tog honom; ty förr ån han blef bort-
tagen, hade han fått vittnesbörd, att
han täcktes Gud», Eb. II: 5. Han hade
vid sin hädanfärd uppnått en ålder af
365 år. Hans bestraffning af samtidens
synder och profetia om Herrens ankomst
till dom åberopas af Herrens broder
Judas, som i sitt bref (Ju. 14, 15) näm-
ner honomn »den sjunde från Adam>.
Om Enok voro hos de gamla judarna
och araberna, hvilka kallade honom
den lärde, hvarjehanda sägner i omalopp,
sasom att han uppfunnit bokstafsskrift,
räknekonst och stjernkunskap m. m. d.
Kyrkofäderne i de tre första seklen e.
El. kände till en s. k. Henoks bok, hvil-
ken somlige af dem väl icke erkändé
för kanonisk, men dock ansågo i viss
man nyttig att läsa. Denna bok, som
slutet af förra seklet återfans i Abys-
sinien, innehåller hvarjehanda betraktel-
ser öfver Guds verldsstyrelse, Messias
person och verk, den slutliga domen
o. s. v., hvilket allt framställes såsom
uttaladt af Henok och Noah. 1 den-
samusa finnes ock nästan ordagrant den
nyss anförda profetian hos Judas. Om
åldern af »Henoks bok> äro meningarne
delade, från andra seklet f. El. till an-
dra e. El.
Enon (källor), en vatturik ort nära
Salim, der Johannes döpte, Job. 3: 23,
(vester om Jordan, v. 22, 26), och der
han afgaf sitt sista och mnärkligaåte
vittnesbörd omn Jesus, 3: 27 f.
Enos, Adams sonson, Sets son, födde
Kenan i sitt 90:de år och blef 905 år
gammal, i M. 4: 26; 5: 6 f.; Lu. 3: 38.
Enrimmon, se Am 3.
Ensemes, »Solkällan», en källa på
gränsen mellan Juda och Benjamin, Jos.
15: 7; iS: 17, sannolikt den nuv. Am
el Hod, en källa strax öster om Be-
tania vid vägen till Jeriko, af tradi-
tionen kallad »Apostlabrunnen ».
Epafras, en Pauli Ȋlsklige med-
tjenare» och »en trogen Kristi tjenare»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
