Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Auktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lilla rödmålade boningen framskymtade mellan de
kringstående aplarne. Men om jag ser rätt, är det
en stor folksamling utanför henne. Vad månde stå på?
Göran förde handen över ögonen och sade:
- Du har rätt, Adolf. Vad kan detta betyda?
Låtom oss skynda på!
Djäknarne erforo snart, vad som var på färde.
De hade kommit just i lagom tid för att övervara
sista scenen av ett bland dessa sorgespel, som
visserligen ännu, ej med vederbörligt konstnamn
blivit inregistrerade i estetiken, men i det borgerliga
livet äro kända under namn av utmätningsauktioner.
Göran och Adolf inträngde i folkhopen och
sågo framför sig trenne män, som, att döma av deras
dräkt, tillhörde den så kallade herreklassen och
tycktes utgöra de förnämsta skådespelarne i tragedien.
Den ene av dessa män erinrade sig djäknarne
hava sett en afton, då de vilade på en kulle ett
stycke från Trevnadslösas herregård – just samma
afton, på vilken våra läsare först gjorde bekantskap
med Göran och Adolf. Det var en liten undersätsig,
bredaxlad karl, med ett ansikte, som i
högsta fullkomlighet uttryckte trenne besläktade
egenskaper: dumhet, inbilskhet och råhet. Mannen
var med ett ord den store järnpatronen Nikolaus
Brackander.
Men den egentlige huvudaktören var en man
med äkta kontrabandsfysionomi. Han stod där,
omgiven av möbler, köks-, fiske- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
