Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grannfruns hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MEFISTOFELES.
»Dock hennes skuld var störst, Vår Herre vet det väl.»
MARTA.
Det ljög han! Vid sin grav en lögnens träl!
MEFISTOFELES.
Nog torde han i sista stunden,
såvitt jag känner folk, ha pratat bredvid munden.
»Jag hade,» sade han, »ej makligt, må ni tro,
i denna äktenskapliga förening,
först skaffa barn, så bröd uti vårt bo,
och bröd i ordets fulla mening,
fick aldrig äta ens min egen del i ro.»
MARTA.
Att han så glömt min kärlek och min tro,
och hur jag dag och natt fick slita!
MEFISTOFELES.
Han kom ihåg er, därpå kan ni lita.
»Jag bad,» så sade han, »en hjärtlig bön
för barn och maka, när jag for från Malta,
och himlen täcktes föranstalta,
att mannamodet fick sin lön.
Vi stötte på en ottomansk fregatt,
till storsultanen förde han en skatt.
Och av den rika pris vi gjorde
fick jag min lott, en rundlig, som sig borde.»
MARTA.
Vad nu? En rikdom? Kunde han grävt ned den?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
