Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Faust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förskönar bägge livsuppfattningarne. Han tröstar sig
ha kraft att tränga tillbaka till källan samt att
återvända, hinna sina samtida och ila före dem
mot tidsälvens mynning vid havet. Är han ej själv
en länk mellan det gångna och det kommande?
Är det möjligt att läsa Skulds runor utan att ha
tolkat de gyllene tavlor Urd gömmer?
Fördenskull först några år av träget samkväm med
forntidens vise. Därefter hugfull kamp för
framtidens sak.
Så gingo då år av mödor, som blekte hans
kinder och fårade hans änne, och när vi återfunno
honom, var det under den ångestfulla vidgången
av en spilld levnad. Han stod där nu
nätt opp så klok
som han var förut, stackars tok.
Gav letandet i skolastikens och mystikens
irrgångar honom någon visshet, var det den om
all mänsklig kunskaps ovärde, och denna köpte
han med avsägelsen av livets njutningar och
mistningen av sin tro. Med törst efter vetande,
kärlek till det sköna, ljusträngtan och därmed så
underligt enat sinne för halvdagerns, skymningens,
det månsilvrade töcknets, det drömmande skapelselivets
magi, fann han dock till sist dessa sin andes
krav oguldna och omöjliga att gälda i en värld som
vår. Livets fröjder - vad han kunde njutit dem,
om han velat; men han vrok dem från sig under
sökandet efter en sanning, som ej låter sig fånga.
Sålunda står han tomhänt och sviken. Hans
sinnliga och andliga böjelser äro lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
