Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Boskapsskötseln - 5. Åkerbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
fjrån människosläktets barndom.
som krydda till födan och tidigt lärde sig använda både
till detta ändamål och för att förvara födoämnena, bör här
icke förbigås nämligen saltet. Detta finnes som
stensalt i många delar af världen; i andra kan det erhållas
ur saltvattnet, och troligen hafva de vilda folken tidigt lärt
sig att afstänga hafsvattnet för att tillvarataga det salt,
som afsätter sig vid vattnets afdunstning. Men äfven ur
aska, ur salthaltiga källor o. s. v. förstå somliga vilda folk
att bereda salt. Att de förhistoriska stenåldersfolken
känt saltet är troligt, och naturligtvis har boningsplatsernas
läge vid kusten eller vid saltsjöar varit af stor betydelse,
då sådana folk jämförelsevis lätt kunnat göra de rön, som
fört dem att bruka saltet. Troligen har det först gått till
så, som man t. ex. ännu ser på flera af Stilla hafvets öar,
att köttbitarna doppas i saltvatten, innan de stickas i
munnen. Först senare har man funnit medel att skaffa
sig saltet enbart.
5. Åkerbruket.
Det är i sådana bygder, där växtligheten varit karg och
där frukter, frön, nötter o. d. icke kunde erhållas året om,
en småningom vaknad omtanke för morgondagen, långt
innan någon tanke på värkligt åkerbruk uppstått hos
människorna, fört till insamlandet af förråd af vissa till
förvaring lämpliga växtämnen, så som det ju också sker
inom djurvärlden, där ekorren, råttorna m. fl. flitigt "samla
i ladorna". Och denna första omtanke har sedan fört till
det ena rönet efter det andra med afseende å växternas
odling. Att vissa stenålderns folk haft och hafva
jordbruk, det vet man. Under de tidiga utvecklingsskeden,
som vi nu tala om, har jordbruket troligen hvarken börjat
i de af naturen myckel gynnade trakterna — där det
var jämförelsevis obehöfligt — ej häller i de kalla
trakterna, där jakten och fisket länge förblefvo hufvudnäringen,
utan i de bygder, där naturen lämnade färre närings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
