Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalssprak. C. I hvilka afseenden är normalprosan omständligare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lätt fullständiga sig med de ej utförda
hufvudsatserna »Den vore lycklig» och »Du (han etc.) talar».
Vi hafva emellertid flera fall, då bisatser, i
synnerhet inledda med ordet »om», uppträda ensamt
såsom utrop, önskningar eller t. o. m. såsom frågor,
utan att det så lätt låter sig bestämma, hvilken
hufvudsats man borde tillsätta för att få logiskt
sammanhang.
Säger jag så här: »Om man åtminstone inte
behöfde dras me’ influensan», »Kunde (kunne) ja’
bara vara säker på den saken», så kunde till
hufvudsats tänkas antingen den inledande »Hva’ de’
vore väl», eller också, och kanske snarare,
eftersatsen: »så gick de’ väl an». Men de försiktiga och
tveksamma yttrandena: »Om det inte vore bäst att
stänga fönstret?», »Om de’ inte ändå blir klokast
att fara me’ snälltåget», tyckas snarast förutsätta
det inledande »Jag undrar».
Däremot torde sådana uttalanden som detta:
»Om ja’ bara fick säja dej ett par ord!» helst böra
utfyllas med en eftersats, t. ex. »så vore ja’
tacksam», »så vore de’ bra» eller något dylikt. I
frågorna: »Nå, om vi skulle slå oss ner här?», »Men
om han nu vill ha svar strax?» är det tydligen den
egentliga frågesatsen (»Nå, hur vore de’ ...», »Men
hva’ ska’ man göra ...»), som saknas.
Att vi uti sådana fall ej kunna med full
säkerhet afgöra, hvilken hufvudsats vi skulle vilja
tillsätta, är naturligtvis ett tecken till, att vi alls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
