- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:134

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Braun, Nicolaus Nicolai - Braun, Vilhelm August Detlof von - 1. Breda, Lukas von - 2. Breda, Lukas von - 3. Breda, Carl Fredrik von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Småland, blef han 1711 biskop i Kalmar och
utnämndes vid drottning Eleonoras kröning
1719 till teologie doktor, hvarvid han också
erhöll adelskap för sin familj. Död d. 10 sept.
1729. B. skildras såsom »en försiktig, foglig och
uppbyggelig biskop och ordningsman». — Han
var gift med biskopens i Linköping M. Pontini
dotter Margareta Pontin. Deras efterlämnade
barn antogo namnet Braunerhjelm.

illustration placeholder

Braun, Vilhelm August Detlof von, skald.
Född på Brängesås i Älfsborgs
län d. 8 nov. 1813. Föräldrar:
öfverstelöjtnanten Kristian Benjamin von Braun
och Justina Katarina Militz. — Efter slutad kurs
på Karlberg, ingick v. B. 1834 som fänrik vid
Västgöta-Dals regemente, där han i
sju år hade innehaft löjtnants grad, när han
1846 tog afsked. Detta är de yttre konturerna af v.
B:s lefnad. Såsom skald var han redan känd af en
talrik och beundrande vänkrets, när han offentligen
1837 framträdde med första samlingen af
sina Dikter. Han delade sedan i flera år sin
verksamhet mellan litteraturen och den militära
tjänsten. Med pröfvade krafter att den senare
förutan kunna skapa sig ett oberoende, lämnade
han det för honom alltid motbjudande militärlifvet
för att uteslutande ägna sig åt författarskap.
Med slösande hand strödde han i tre
diktsamlingar och en massa kalendrar: Calle, Carolina,
Bror, Knut, Herr Börje, Z, Borup,
m. fl.,
omkring sig sin sångmös alster, icke alla
bestående som konstverk, men alltid begärligt
emottagna och med bifall lästa af allmänheten. I
kalendrarna funnos äfven prosaberättelser och
några dramatiska utkast. B. har för öfrigt
utgifvit ett par band berättelser och reseminnen.
B:s samlade arbeten ha flera gånger utgifvits,
hans berättelser senast 1900 i en ill. upplaga.
— I sina sånger gisslar han bitande och kvickt
världens flärd och dårskaper eller besjunger med
elegisk stämma en ungdomskärlek, hvars föremål
bäddades i en förtidig graf. (Hans kusin Ebba
v. Braun, »Hilma», död 1843). Förmågan att i
tillfällighetsstycken till vänner, på hvilkas
tillgifvenhet och fördragsamhet han kunde tryggt
lita, lägga hela sin poetiska natur i öppen dager,
torde hos få svenska skalder varit större än hos
v. B. I dessa tillfällighetsprodukter framträder
ohöljdt den uppsluppenhet, som äfven återfinnes
i hans tryckta stycken och, ofta strängt klandrad,
gjort honom till en älsklingsförfattare hos mången,
som eljes icke befattar sig med poesi. —
Öfvermätt af förströelser och trött vid bullret
af efterhängsna muntra lag, jagades han af en
inre oro från ställe till ställe, tills han
slutligen fann friden i döden d. 12 sept. 1860
i Uddevalla på sjukhuset. — Ogift.

illustration placeholder

1. Breda, Lukas von, porträtt-, historie- och
landskapsmålare. Född i Stockholm d. 18 april
1676. Föräldrar: grosshandlaren
<i>Peter von Breda,<i> af en gammal
brabantsk målarsläkt och öfverflyttad från Hamburg
till Stockholm, samt Alida Hidding.
— Utbildad i Mijtens skola, lämnade
B. ännu helt ung Sverige för att fullkomna sitt
konstnärskap i Holland och Frankrike, där han,
förnämligast under den berömde porträttmålaren
Largilière, tillägnde sig en hög grad af
virtuositet. Han återkom till Sverige 1712.
- Hans konstnärliga förmåga blef för hans
fädernesland dock af mindre betydelse, än man skulle
önskat, emedan han, genom gifte i besittning af
enskild förmögenhet, utöfvade sin konst inom
en jämförelsevis inskränkt krets och en omfattande
affärsverksamhet under hans mannaålders
dagar tog hans tid och krafter i anspråk. Död
i Stockholm d. 9 april 1752. Gift 1718 med
Elisabeth Buchholtz.

illustration placeholder

2. Breda, Lukas von, konstkännare. Född i
Stockholm d. 22 sept. 1726; den
föregåendes son. — Utan att
egentligen vara artist, har Lukas
B. d. y. utöfvat ett visst inflytande
på vårt lands konstbildning genom sina omfattande
insikter i de sköna konsterna, hvilka han
dels som författare, dels som
samlare sökte att gagna. En icke obetydlig del
af sin ärfda förmögenhet använde han på inköp
af utmärkta konstverk, hvarmed grunden lades
till den ansenliga tafvelsamling, som sedan ägdes
af hans son Carl Fredrik, en bland de dyrbaraste
som befunnit sig i enskild svensk mans ägo.
— Några af B. skrifna afhandlingar om konsten
förskaffade honom 1778 inträde som ledamot i
Akademien för de fria konsterna. Död som k.
dispachör i Stockholm d. 20 juni 1799. Gift
1753 med Johanna Cornelia Piper.

illustration placeholder

3. Breda, Carl Fredrik von, porträttmålare.
Född i Stockholm d. 16 aug.
1759; den föregåendes son.
— B:s tidiga anlag för målarkonsten
utvecklades i Målare- och bildhuggareakademien
samt under enskild ledning af L. Pasch, hvarjämte
mönsterverken i faderns
målningsgalleri icke torde varit
utan inflytande på hans konstnärliga utveckling.
I juni 1787 afreste B. till London, där han i åtta
år studerade under den berömde Joshua Reynolds,
hvars kraftfulla manér och präktiga penselföring
han tillägnade sig. Efter hemkomsten till
fäderneslandet invaldes han enhälligt 1796 af
Konstakademien till professor i teckning och erhöll
1812 adelsdiplom. Hans hänförande porträtt
utmärka sig framför allt genom den genialiska
uppfattningen och återgifvandet af de afbildade
originalens karaktär och själslif. Såsom det
yppersta af hans många mästerstycken nämnas
med rätta porträtten af de fyra talmännen vid
riksdagen i Örebro 1810. B. var i synnerhet
den högre aristokratiens porträttmålare och
lämpade sig härför genom det nobla i uppfattning
och teknik. Hans färgskala, i början grå och
mörkviolett, blef allt ljusare, så att det hvilar
en silfverton öfver många af hans arbeten. Denna
färgskala omstämde B. sedermera, under sin
yppersta period, till mera varma, bruna och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free