Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
121
honom in i ögonen med sin vindande, gåtfulla blick.
»Det skall nog så vara. Och ni måste lefva.»
Hon sade honom detsamma, som han alldeles
nyss sagt sig själf. Men nu tänkte han icke så
längre, utan tänkte och kände något helt annat.
Han icke endast blygdes, utan erfor också saknad
efter allt, hvad han förlorade med henne.
»Jag väntade icke detta,» sade han.
»Hvarför skulle ni lefva här och pinas ? Ni
har plågat er tillräckligt.»
»Jag har icke plågat mig, utan funnit mig
väl till mods och skulle ännu vilja tjäna er, om
jag kunde.»
»Vi» — hon såg på Nechljudof, då hon sade
»vi» — »behöfva ingenting. Ni har redan gjort
så mycket för mig. Om icke ni hade varit ...»
hon ville säga något, men hennes röst skälfde.
»Ni får verkligen icke tacka mig,» sade
Nechljudof.
»Hvarför räkna efter? Våra räkningar
uppgör Gud,» sade hon, och hennes svarta ögon
glänste af återhållna tårar.
»Hvad ni är för en god kvinna,» sade han.
»Jag, god?» hviskade hon under tårar, och
ett sorgset leende upplyste hennes ansikte.
»Are you ready?»* frågade engelsmannen.
»Directly,»** svarade Nechljudof och
frågade-henne om Kryltsof.
Hon hämtade sig från sin sinnesrörelse och
talade lugnt om, hvad hon visste, — Kryltsof hade
blifvit mycket matt under vägen och genast förts
* Är ni färdig?
** På ögonblicket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
