Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1
- Om uppkomsten af nysv. öde, n. fatum (August Schagerström)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om uppkomsten af nysv. öde, n. fatum. |
| * |
I Tydning af gamla svenska ord Lund 1881 har A. Kock
sid. 19-22 sökt uppvisa, att det nysv. öde, n. är ett till form ock
betydelse urgammalt svenskt substantiv, hvars kön ursprungligen
var feminint, men sedermera förändrades till neutralt genom
påvärkan af sådana tvåstafviga neutra som byte, äpple,
lyte[1].
Såsom stöd åberopar K. slutorden i femte flocken af Smålandslagens
kyrkobalk ock Gamla ordspråk 705.
Det förra stället lyder: Nw gaar till bondæ sonn aat öthe
sinne. oc ringer ey lagha ringning. slaar then klocko sunder. böte
firi tolf öra. falder tha klæpper a han eller klokcæ. oc lyuter döth
aaf. liggi tha siælfuer a wærkum sinum. I det här förekommande
feminina öthe ser K. grundformen till det nysv. neutret ock
öfversätter aat öthe sinne med enligt sitt öde, i öfverensstämmelse
med ödets beslut. Smålandslagen skulle i så fall intaga en
undantagsställning bland de svenska landskapslagarna, som för
öfrigt ingenstädes skrifva ett lagbrott eller en olyckshändelse på
ödets räkning; detta kan emellertid bero på en ren tillfällighet[2]
[1] Huruvida denna genusväksling bör antagas hafva försiggått redan i
fsv. eller först under ett yngre språkskede, framgår icke tydligt af Kocks
ord; jfr sid. 20 "detta ord (öde eller öd i betydelsen ’fatum’ eller
’fortuna’) i fornsvenskan kunde hafva annat genus (masculinum eller
femininum)" ock sid. 22 "i fornsvenskan ödhe (fatum) var eller kunde
vara femininum" med. sid. 22 "öde har i nysvenskan blifvit neutrum".
[2] Man
torde knappast med K. få ställa det i samband med Värendsbornas
ännu kvarlefvande tro på ett blindt, allt beherskande öde. På
landskapslagarnas tid var denna antagligen tämligen jämnt spridd öfver
hela det då bebygda Sverige; den tidens religiösa uppbyggelseskrifter
taga flerestädes till orda mot detta slags öfvertro, ock det
torde svårligen kunna uppvisas, att dessa uttalanden särskildt äro
riktade till Smålands innebyggare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:15:59 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/anf/1883/0037.html
