Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om uppkomsten af nysv. öde, n. fatum (August Schagerström)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gamla ordspråk 705 lyder: Ffaa hawa ödhen alla hawa
dödhin. Sedan man förlorat stödet af Smålandslagens öthe, finnes
intet skäl att uppfatta ödhen såsom best. acc. sing. af ett
feminint ödhe (borde regelrätt heta ödhena, men G. o. 726 har likväl
också acc. mwsin), allraminst som det till betydelsen fullkomligt
öfverensstämmer med öþer, m. ock ödh, n. Dessa betyda antingen
rikedom, egendom eller lycka, men aldrig öde, en betydelse som
också är omöjlig på ifrågavarande ställe. Citatet är således både
med afseende på form ock betydelse af intet värde för förklaringen
af det nysv. öde, som just betyder fatum, men icke lycka.
Ännu återstår likväl ett skenbart bevis för att fsv. möjligen
en gång egt ett fem. ödhe fatum, nämligen det af Cleasby-Vigfusson
upptagna isl. auðr, f. fate, destiny. Men detta isl.
femininum står på lika klena fötter som dess fsv. motsvarighet ock
upptages hvarken af Egilsson, Fritzner eller Wimmer. Den enda
form, man har att tillgå, är gen. sing. auðar i uttrycken haga til
auðar, fá auðar ock ánauðr auðar, ock på alla tre ställena stämmer
det icke blott till form, utan enligt min åsikt äfven till
betydelse med auðr, m. rikedom, lycka. I haga til auðar måste det
nämligen betyda rikedom eller lycka, i fá auðar öfversattes det
bättre med skatt, lycka eller salighet (jfr det af Rydqvist II: 36
anförda gud giffue hans siæl hymmerikis ödh). Ock i ánauðr
auðar kan auðar mycket väl uppfattas som en adverbielt använd
genitiv af auðr rikedom med betydelsen valde, magnopere (anal.
med raunar, reyndar, forkunnar, vánar, hlítar).
Tillsvidare torde man således ega rätt att betrakta ett vare
sig maskulint eller feminint auðr, öþer, öþe med betydelsen fatum
såsom ett antagande mot värkligheten både inom isländskan ock
fornsvenskan; det ligger då icke längre något öfverraskande i
att ordet saknas i de eljest så forntrogna norska dialekterna ock
att man på de talrika ställen i den äldre svenska literaturen,
där begreppet fatum onekligen föreligger, aldrig träffar något
öde eller öd: utan städse något af orden ödhna, ödhnolagh, skepna,
skepnolagh (till de af Rydqvist II: 215 ock III: 262 anförda kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
