Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ordförklaringar (Axel Kock) - - foræmna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är intet att invända, men hans härledning af ordet är enligt
min mening icke riktig. Han finner det nämligen troligt, att
det kommer ai iæmn, "som i sammansättning ofta skrifves æmily
och på liknande sätt tänker sig Lund i sin Ordbog, att det i
Skånelagen mötande forevne sik kommer af iafnæ. I
Bidrag till svensk etymologi 13 f. har jag påvisat, att man ej
har rättighet antaga, att det begynnande i- i iæmn(a) såsom
senare sammansättningsled kunde bortfalla, emedan detta var
händelsen i prefixet iæm- såsom första sammansättningsled
(det är bland flera växlande former [iam-, iæm-, ioni-, æm-J, som
äfven en utan i- förekommer). Det har där äfven blifvit
påpe-kadt, att formen æm- [jämte iæm-] kan bero på detta prefix’ak
-centlöshet (jmf. akcentueringen jämförlig, jämförelse i Westes
ordbok, tryckt Í807, och ännu jämväl).
Ett skäl som äfven talar emot förlusten af i- i foræmna,
är att nysvenskan har utjämna med bibehållet j-\ och i fall
foræmna komme af for -\- iæmna, vore det för öfrigt underligt,
att icke blotta analogien med det enkla iæmna förorsakat
bibehållandet af i- äfven i foriæmna: man borde hafva känt
sam-manhörigheten af iæmna - *foriærnna liksom af værJca -
for-værfai o. s. v.
Dessa svårigheter undgås, om foræmna, id. forevne
uppfattas såsom ett mnt. låneord; på mnt. har man nämligen
voreve-nen med samma betydelse: ,,versöhnena, "vereinigen".
Låneordet foræfna har i fsv. låtit fn öfvergå till mn, liksom detta
varit fallet i inhemska ord (hafn >> hamn o. s. v.). Den
omständigheten att foræmna troligen är ett jämförelsevis ungt
lån, talar icke häremot. Man kan nämligen icke antaga, att
ljudutvecklingen fn > mn genomförts i fornsvenskan redan fore
ordets upptagande, eftersom den senare än Bjärköarätten
affattade Smålandslagen har næfna, næfnd (flera ggr), soJcna næfncf
(under det att Schlyters glossar till sistnämnda lag icke
upptager något ord med ljudförbindelsen mn) och då äfven i Codex
bureanus och Codex bildstenianus enligt Kydqvist IV, 251 for-
H*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
