Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Förteckning öfver skrifter och uppsatser röranda de nordiska språken, hvilka utkommit 1882 (Gust. Stjernström) - - IX. Folkliteratur - Om norröna medialformer paa -umk i första personen singularis (Theodor Wisén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
thered from Swedish Folk. "With numerous Illustrations by E.
Lundgren. 242 s. 8. London, Sonnenschein. 4,50 sh.
Thorsteinson, St., Isländisches Tanzlied - Thula.
Acta comparat. liter, universarum. VIII. No. 79, 82 (1881).
"Westgöta-Knallen. Forntidssaga, upptecknad af J. Lidberg. 16s. 8.
Wenersborg, tr. hos Bagge & Pettersson. 0,25 Kr.
Delvis i folkmål.
Om norröna medialformer på -umk i första
personen singularis.
De Skandiska språkens mediala eller passiva verbalformer äro
till sitt uppkomstsätt i allmänhet så tydliga, att någon
meningsskiljaktighet om deras ursprung ej gerna är möjlig. Redan vid första
påseendet märker man, att de äro bildade af activets former med
tillägg af det reflexiva pronomen sik. Det nu sagda gäller dock icke
om den i norrönan (o: fornnorskan och fornisländskan) förekommande
medialformen på -umk i 1. sing. Denna verbalforms ursprung ar
nämligen icke så i ögonen fallande, att blott ett enda
uppfattningssätt af den samma är tänkbart, och grammatikens historia visar oss
äfven en vexlande mångfald af förklaringsförsök, egnade att sprida
ljus öfver verbalformens tillkomst. Men ännu torde inom den lärda
verlden åsigterna i denna punkt vara mycket skiljaktiga, hvilket åter
tyckes antyda, att ingen af de framstälda meningarna lyckats på ett
tillfredsställande sätt lösa alla med frågan förenade svårigheter.
Denna singularform på -umk är, som bekant, en egendomlighet
för den vestskandiska språkgrenen. Hvarken forndanskan eller
fornsvenskan hafva qvar någon motsvarighet, ehuru det visserligen är
troligt, att dylika former äfven där funnits i äldsta tider. Lika litet
erbjuda runinskrifterna något exempel på en dylik medialbildning.
Naturligtvis försvåras undersökningen i viss mon därigenom att man
sålunda saknar tillfälle till jemförelser från så närslägtade områden.
Det säkraste factiska underlaget för denna undersökning måste
följaktligen vinnas genom ett noggrant aktgifvande på den ifrågavarande
formens användning och beteckningssätt inom den handskrifna
norröna literaturen. Innan vi redogöra för förhållandet härutinnan, skola
vi likväl lemna en kortfattad öfversigt af de vigtigaste
förklaringsförsöken, ordnade efter tidsföljd.
Det första egentliga försöket att förklara denna form gjordes af
Rask. I sin kortfattade "Vejledning til det Oldnordiske Sprog"
(3 uppl., Kbhvn. 1854), § 123, heter det, att passivet eller reflexiv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
