Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Växlingen mellan a och æ i stamstafvelser uti Vestgötalagen I-V (Karl Henrik Carlsson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
391
5 i 5, III 98, V: 2, ära II KB 72 not 33, och mæ l AB 17, HB 7,
JB 14, 18. Kena felskrifningar äro väl gar æ I JB 2, þB 8, gaar
I M 5. Uti giaræ I RB 8, 9, och giatær I AB 8 kunna möjligen
ses brutna former.
XIII. Svaga verb.
Ned I JB 13 och værJ)C3 I KB 7, AB 9, JB 2, þB 19, II DrB
11, AB 13, værfafe I JB 2 motsvara möjligen got. nehvjan och
vardjan. Særghæfar kan härledas från ett *sariga, då deremot det
vanliga sarga kan vara analogibildning efter sar, eller afledt med
annan ej omljud verkande ändelse. Ærvoþfå är väl en
kompromissform mellan ett *ærvi]ia (isl. erfåi) och arvofa. Formerna sættu
I CB, takscet I þB 17, II þB 52, væfaættæ II JB ind. 14 motsvara
de isl. formerna af verbet scetja, sattu I CB sätter II MB 29 sat I
Br. 6 de nysvenska.
Om öfvergången æ ^> a mellan v och r uti variæ I JB 52,
FB 9, vari I FS 6, Br. l, III 137, variændi I LR är förut nämdt.
Här har troligen äfven analogien med preteritum och participium
medverkat.
Utjämning mellan de omljudna och oomljudna formerna hos de
kortstafviga jVz-verben synes utom i nyssnämda variæ hafva eget rum
i dess part. værjjer II þB 2, værdir I Md 14 : 3, værtlll 6, ivcerfø
III 74, samt fræmt l RB 9, II Add. 7 : 12, fræmdæ II RB 20,
glæddus IY : 15 : 5, lagiæ I GB 5, laggær I JB 4, laggi I RB 13,
och tals I GB 7. Hcewæ III 45 och hæft II Add. 11:1 äro
väl bildade på den gamla l p. sing. och l, 3 p. pl., som äldst måste
haft omljuden vokal.
Analogibildningar efter ärver namn rån och sak kunna möjligen
ses uti ärfva [Schl. lex.], namnæ I þB 6, rantær I þB 17 och saki
II þB 43.
Egendomliga äro klænder II FornB 2, UB ind. 28, sværæ III
53, swærcefi IV: 12, suærende IV: 12 væræ I KB 5, lagwæræjjer
III 58 och var]jiæ II JB l (2 g.) men verjiæ II JB l, 2.
Felskrifningar äro otvifvelaktigt altir I þB 14, fæste II Add. 2, hagnce
II JB ind. 41, kællær I þB 10, kannir I þB 14 och mali I KB 12.
XIV. Adverb och Partikler.
A I M 2, MdB I 5, II KB 22 not 61, 72 : l not 86 bör väl
härledas af en oomljuden kasus af aiv, det vanliga ce ur en
^-umlju-den. Olika afledningsändelser ligga väl till grund för olikheten
mellan nær <^ *nahviz och nar <^ *nahvaz. Aptir är tydligen en
kompromissform mellan apt och ceptir. Jamncervi I AB 3, men
jampn-aruce II AB 3. En liknande dubbelthet visar sig äfven i Upl.
Öfvergången a ^> æ beroende på ordets tonløshet visar sig uti
fån (= än), som är det vanliga, ehuru äfven den äldre formen an I þB 5,
14, III 6, <I fan förekommer. Hit hör troligen äfven æntiggiæ IV : 19
: l, onnothingho III: 6 och fromlaghu II AB 27, fræmlefisII Aåå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
