Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Växlingen mellan a och æ i stamstafvelser uti Vestgötalagen I-V (Karl Henrik Carlsson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
git. Uti ack. s. f. träffas engång f æ I RB 9. Fem. pl. har
regelbundit formen f ær I AB 18, III 98, f er I AB 21, FrB 8 men äfven
far II Add. 11 : 19 och f åar II Add. 7 : 10 not 80, 11 : 4, 17, 19,
möjligen genom förväxling med adverbet. Tvifvelaktigt kan vara om
nom. seer I JB 7 är felskrifning eller ej. Jämte fænni och fætta
förekommer äfven f ánni I J)B 17, fattæ I LR rubr. och fassi I
RB 5, möjligen analogibildningar efter fan, fat.
Hvær har i en mängd fall förlorat sitt omljud beroende dels
på öfvergången æ > a mellan v och r, dels på sammanblandning
med de beslägtade pronomina hvar och hva, hvat, hvilket sistnämda
äfven en gång har formen hvæt I RB 9.
XII. Starka verb.
Genom öfvergången æ ^> a mellan v och r förklaras svariæ
I Md. 3, vara I KB 13, 20, FB 4, GB 2, JB 2 (2 g.), 12, 18,
þB 14, 17, LR, vari FB 10, varf ær I KB l, Md. 5, 6, BB 6,
AB 11, þB 15, FS 6 (2 g.), LR (2 g.), ehuru äfven af de båda
sistnämda verber åtminstone i Ygl. I formerna med æ äro de
vanligare. Till öfvergången i dessa båda har äfven analogien med
pre-teritum bidragit, såsom synes af den motsatta analogibildningen uti
vær I CB och vært I Md. 3, samt motsvarande analogibildning uti
några andra verb, nemi. bar æ I Md. 3, RB 8, brannæ I AB 13,
drapæ I Br., dräper I Md. 4, II DrB ind. 24, kap. 17, GB 15,
drapin II- KB ind. 25, Jcuafer I KB 8, þB 6, vrakæ I KB 22 GB
1, vrakær I FB 5, 11, 111:56, samt agha, læta och ræfa, hvilka
lånat preteriti vokal. En särskild anledning till denna öfvergång har
funnits i de till andra afljudsklassen hörande verben, i det att deras
pret. sing. erhållit o från den tø-omljudna pluralen och denna
preteriti form derefter sträfvat att föra öfver verbet til tredje
afljudsklassen.
Spår af det forna omljudet uti presens sing. visar sig uti dræqher
II þB 29, 34, FornB 5, UB 15, fælder I Md. 15, fællir I þB 5,
II Add. 11 : 19,/tfT I Md. 15, AB 5, II GB 3, fæss I þB 17, infin.
fæ I Md. 14, fiær II FornB 19, helder II FornB ind. 27 not 39,
slær II Add. 7:18, stændær I JB 13, tækær I AB 16, tiker II
AB 11, konj. toki III 73, tiki II GB 18, þB 34, III 106.
Spår af omljud i participium, der den föregående gutturalen
redan under ^-omljudstiden verkat öfvergången e ^> i, finnes uti
dræghit II GB 11, þB 5, 58, III 18:1 (3 g.), 5, dræhit II þB l,
2, fingin I GB 6 2, þB 3, II FornB 30 not 31, III 45, 67, gengit
II þ 41, infin. gængæ I þB 14, slæghit II Add. 7 : 16, uslcegnæ I
FS 4, II KB 73, III 117.
Egendomliga äro ar I AB 13, FS 2, 67, aru I AB 21, RB
1 Om en annan möjligen medverkande orsak till öfvergången æ >> a i
detta ord, se Lind, Rim och verslemningar, s. 53.
Lind, Rim och verslemningar s. 14, not 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
