Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oldnordiske consonantstudier (Julius Hoffory) - - III. Tillæg til s. 33. Oldnordisk z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
bemærker Gislason derimod s. 32: »z udtales som s,
forekommer kun efter selvlyden i en stavelse, og staar i haandskrifterne
1) simpelthen for s, 2) for et ved assimilation opstaaet ss, 3)
ofte som svævende betegnelse for s eller st, 4) for et s, foran
hvilket en tandlyd, især en stum, er udeladt; men skrivebrugen
nr. l er udeladt af de friere (eller normaliserende) udgaver.
Ex.: braugk (for brautsk) frangebatur, býzk (för byfisk), offerris,
offertur; senøk (for sentsk, for sendtsk) lid. biform af senda, sende,
utlenzkr (for utlendskr) udenlandsk, vizk (for vingk, og dette
igen-for vindsk, torquetur, torqueris, torquere (byd. M.)." Og s. 24 f.
ytrer G.: "tt (det første hørende til roden, det sidste endelse) i
2. p. ent. af de stærke datidsformer gaar over til lydforbindelsen>
st (ligesom i gotisk), der dog skrives zt, f. ex.: nauøt (for nautt),
du nöd; veizt (for veitt), du ved."
Wimmer bemærker (Oldn. formlære 1870, s. 4): "Ofte
bruges z (udtalt som s) som betegnelse for st; ligeledes bruges det;
for et af t og ö opstaaet s (veizt, du véd, for * veitt), samt for
s, foran hvilket en tungelyd er udfalden (islenzkr for islendskr)."
I Fornn. forml. s. 10 f. heder det: "#, som aldrig brukas i
framljudet, uttalas nu som s. Anm.: I de gamla
handskrifterna brukas z 1) för ett af t, 8 uppkomet s i 2. sg. præt. (veizt
du vet, för * vetst; kvazt du sade, för *kvaðt; 2) för s, framför
hvilket en dental är utelemnad (epøtr efterst = eptstr; islenzkr
= islendskr), 3) mycket ofta för st i reflexivformen och stundom
i superlativerna. Stundom står det äfven i samma betydelse
som ss (Gigurr = Gissurr), i hvilket fall det någon gång
skrifves dubbelt (blezza = bleza, blessa välsigna). Slutligen bruka
många handskrifter det särskildt efter en dental mycket ofta i
stället för vanligt s (allz = alls, landz = lands osv.), hvilket
skrifsätt ej bör efterföljas." Paa lignende maade ytrer Wimmer
i Oldn. læsebog2 XXI, at "z meget ofte bruges for s efter t, d,^
8 og efter II, nn; f. ex. vatz = vats (af vatns, ef. til vatn), landz
= lands, mannz = manns, illz = ills (ef. til illr) osv. Allerede
St. h. skriver f. ex. cristz 15 17, føzk S*,fa$zk 814, allz 333 osv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
