Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emendationer och ordförklaringar til `Gamla ordspråk' och andra fornsvenska skrifter (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det som i denna literatur åt oss blifvit bevaradt, och dess
därutöfver gående ordförråd bör väsentligen återfinnas i våra
landsmål och i isländskan, hvilken, då man ser på ordförrådets
hufvudmassa, snarare kan anses såsom en med fornsvenskan
sido-ordnad dialekt än som ett därifrån skildt språk. Om man
därför genom den latinska öfversättningen af ett ordspråk eller
genom annan tvingande omständighet föranledes att vänta ett ord
med en viss betydelse i den fornsvenska texten, men dess plats
intages af ett ord med annan mening, hvarigenom ordspråket
blir obegripligt, och om man vidare genom förändring af någon
bokstaf erhåller ett nordiskt ord med den väntade betydelsen,
så tror jag en dylik emendation vara tillåtlig, äfven om det så
funna ordet annars ej uppvisats i fornsvenskan utan endast från
isländskan eller svenska landsmål, i synnerhet i fall därmed
rot-beslägtade ordbildningar användas i (forn-) svenskan.
Æ withnas goth, gladhs hiærta - Mens letabunda protendit
f äta secunda (Reuterdahl nr. 512). Motsvarande danska ordspråk
lyder: Ee windher goth glath hiærthe (Nyerup nr. 588). Den
danska upplagan af år 1515 har i lat. öfversättningen portendit i
st. f. protendit, och den förra läsarten är tydligon den riktiga
(portendit äfven upptaget af Nyerup). Om latinets mening kan man
icke tveka: ett gladt sinne spår lyckliga öden. Svenskan
öfverensstämmer icke härmed. Sv. vitna upptages hvarken af Schlyter
’eller Rietz, och ej häller det isl. vitna af Oxfordordboken eller
Fritzner med betydelsen cspå* eller dyl. Den omständigheten att
svenskan och danskan hafva hvar sitt verb, och att intetdera
återgifves af den latinska öfversättningen, talar i sin mån för en
korrumpering af ordspråkets ursprungliga form. IsL har vitrask
e-m = "aabenbare sig for en" (Fritzner); "to reveal oneself,
to appear in a dream or vision" (Oxfordordboken), passivum af
mir a = "varsle, sige til"; norskan eger dessutom vitr och vitring,
båda = "Varsel" (Aasen). Af samma rot har forn- og
nysvenskan åtskilliga ord, såsom vita, vitne o. s. v., samt äfven adj.
vitter, hvilket iännu i Serenii svensk-engelska ordbok (tryckt 1741)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
