Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emendationer och ordförklaringar til `Gamla ordspråk' och andra fornsvenska skrifter (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
sättningen betydt: ci ungdomen skall man "garfva" sig (d. v. s.
härda sig)3, hvarvid två ord (bede och barckæ] användes för detta
begrepp. Det i den fsv. texten stående beka gifver, så vidt jag
inser, ingen mening. "Becka" kan det ej betyda, då detta verb
i fsv. har formen bika och för öfrigt ej passar i sammanhanget.
Genom förändring af beka till beta erhåller man det svenska
verbet beta (bereda, garfva skinn) och därigenom äfven
öfverensstämmelse med det danska ordspråket. Idha bör här troligen
öfversättas med "beflita sig". Nära beslägtadt är subst. id, och
i Smålandslagen 9 § 2 förekommer samma verb: æn han ithir
barn kristna, där Schlyter öfversätter det: "beflita sig, Vinlägga
sig (att uträtta något)".1 Forndanskan har ithæ (udøve, forrette)
och isl.: «ö/a (to do, perform, be active, busy). Då således idha
betyder "beflita sig", synes det framför stående sik vara
störande. Å andra sidan väntar man dels för sammanhangets skull,
dels enligt de danska och latinska texterna ett sik ved beta och
barka. Det torde därför ej vara för djärft att låta sik och idha
byta plats och läsa Unge skulu idha sik badhe beta ök barka.*
Giwith skal giællas vm winskap skal haldas = Strena
resolua-tur vt amico fedus alatur (Eeuterdahl nr. 947). På danska:
Gijffwz scal gælles, om wænskab scall holles (Nyerup nr. 1017).
Då den äldre formen af giællas är gialdas, misstager man sig
helt visst icke, om man anser att ordspråket är så gammalt, att
gialdas : haldas ursprungligen rimmat mot hvarandra.
Ængin ær swa godh at han wardher ey møtther = Tam
uegetus quis sit qui non in fine fatescit (Eeuterdahl nr. 982). På
danska: Enghen ær saa godh, at hanum wordher eij modh (Nyerup
nr. 1060), och i den latinska öfversättningen härtill står riktigt
1 Schlyter upptager inf. ipia (med stöd af isl. iðja), dock utan att anföra
någon annan förrn af verbet än det citerade ithir. Det nysv. idasr
liksom här afhandlade ordspråk, talar för att den fsv. formen varit
idha.
3 Tänkbart vore naturligtvis äfven, att sik idha kunde betyda "beflita
sigu, i hvilket fall ett annat, sik kan vara öfverhoppadt efter idha.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
