Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emendationer och ordförklaringar til `Gamla ordspråk' och andra fornsvenska skrifter (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
Såsom de sista exemplen visa, upprepas ofta ordet mafer för att
utmärka både våldsverkaren och den förorättade; detta har varit
förhållandet äfven på här afhandlade ställe.
Vätor, Vettern. Rydqvist II, 77 (jmf. äfven II, 282)
sammanställer med tvekan namnet på denna sjö med det isl. vættr
(vätt), och påminner som. stöd för en dylik härledning om "det
oroliga och hemlighetsfulla lynnet hos sjöns vatten". Såsom han
själf anmärker, har emellertid denna hypotes sina betänkligheter,
särskildt emedan nominativens -r skulle hafva bibehållits äfven i
de oblika kasus. Härtill kommer, att äfven vokalen (o, u) framför
-r i namnets äldre former vore oregelbunden, och särskildt att
det är något ganska underligt att kalla en insjö för "vatten".
Rydqvist anför af namnet formen ivætur (på 2 ställen i VgL
IV), wætor (Sv. Dipl. II. s. 85, 240) samt från äldre nysv. Vatter,
dessutom Vætursvifer (en vid Vettern belägen skog, ur Vgl. IV,
16: 12), Wætorskoger (Sv. Dipl. IL s. 85). Sannolikare än den
af Rydqvist föreslagna förklaringen torde vara, att insjö-namnet
Vettern ursprungligen betydt "sjö". Detta synes mig bestyrkas
däraf, att -vetter användes i namn äfven på andra insjöar.
Så upptages af Lundgren i "Språkliga intyg om hednisk gudatro
i Sverge" s. 72, 67 Ullvettern, Frövettern, två sjöar i Örebro län,
hvilka sammanhänga med hvarandra, och liksom det senare
namnet är sammansatt af gudanamnet Frö + vatter (sjö), är Frösjön
i Sörmland (anfördt hos Lundgren s. 66) komponeradt af Frö
-j-sjö, Äfven i Væthersholm1 (slott på en holme i sjön Mogden i
Vestergötland, Styffe: Skandinavien under unionstiden 114) utgör
säkerligen vætor, væter första sammansättningsleden, och detta
namn är bildadt liksom Sjöholm (ett slott eller en gård vid sjön
Näsnaren i Sörmland, Styffe s. 227) och Syöholm, nu Söholm
(namn på ett slott eller en gård i Danmark, Styffe 36). Jmf.
1 Skrifves äfven Vædhersholm (Styffe s. 114,115 noten 2). Denna
öfvergång från tenuis t till inedia d förklaras på samma sätt som
motsvarande öfvergång SteJcabórgh - Stegeborg: hufvudakcenten föll på
ulti-ma (jmf. mina Studier öfver fsv. ljudlära 37).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
