Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nordiska språkens nasalerade vokaler (A. Noreen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
*Ulaver, se Sv. Landsm. I, 346) och genom bristen på
nasale-ring. Förlusten af nasaliteten beror emellertid otvifvelaktigt på
första sammansättningsledens förkortning vid en tid, då
hufvud-aksenten låg på den andra; ty för den forna tillvaron af en
sådan betoning talar afgjordt dels den omständigheten, att första
stafvelsens - ursprungligen långa - vokal icke på öfligt sätt
diftongerats utan tvärtom förkortats, dels ock Orsamålets form
lav (öppet å), där denna förkortning drifvits till aphæresis.
5. Där redan i urgermansk tid en nasal bortfallit (fore h)
omedelbart efter en vokal, som därvid förlängts, kvarstår ännu
hos målets långa vokaler den nasalering, som af den ifrågavarande
nasalen verkats fore dess bortfall. Exempel äro:
Få’ (öppet å) få, hvilket - såsom allmänt erkändt är - är
ett urgermanskt *fá’han för *fa(n)han. Jfr Sn.-Eddans /á’r, 3 sg.
pres. af samma verb, för hvilket ord redan Lyngby (anf. st. s.
317) uppvisat befogenheten af den gamle ortografens påstående.
Ge’ta (isl. gæta) drifva i vall, valla anser jag - såsom redan
är nämdt i Beiträge X, 80 - vara en sammansättning af prefixet
ga- (nordiskt regelbundet blott #-, se Altisl, gramm. § 128, Bugge,
Arkiv II, 212 och 239) och det verb, som såsom simplex
uppträder i fs. åhtian, ägs. éhtan förfölja, och som - efter hvad
särskildt den ägs. formen utvisar - återgår på ett indoeuropeiskt
*anktejo (så ock Kluge, Et. Wtb. s. 2), om hvars vidare
etymologiska sammanhang se nedan. Isl. gæta har t i stället för tt
(vanligaste representanten för äldre ht) på samma sätt som
Tvnés-lót, játftja, drot(t)enn, nit f tja, neit(t)a, åtján, ætla o. a. (se Altisl.
gramm. § 197 anm. 7 och Nachträge s. 211). Om
betydelseutvecklingen se Beitr. X, 80. Emellertid är det högst sannolikt,
att med isl. gé’ta valla, eg. "följa i spåren", tidigt blandats
samman ett helt annat gæta1 (útan nasalvokal) "taga vård om",
sammansatt af ga- och ett verb identiskt med ägs. eahtian be-
1 Jfr den analoga sammanblandningen af de båda verben vela, s
Bugge, Arkiv II, 352 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
