- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tredie Bind. 1886 /
17

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nordiska språkens nasalerade vokaler (A. Noreen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17

sinna och nära besläktadt med fht. ahton beakta1, isl. ætla
(*ahti-lori) mena o. a. (se Kluge, Et. Wtb. s. 3).

Gå’lås (första stafvelsen med öppet, andra med slutet á;
isl. gálauss) "liknöjd" är att sammanhålla med isl. gå "observera",
"följa med uppmärksamhet". Detta verb anser jag stå i nära
etymologiskt sammanhang med det nyss behandlade gæ’ta =
*ga-a(n}htian. Detta senare ord är ett denominativum af en stam
*ga-a(n)hto-, particip-bildning af eit*ga-a(n}han, hvilket jag vill
identifiera med isl. gå. I fråga om betydelseutvecklingen från
"följa" till "observera" är att jämföra förhållandet mellan lat.
sequor, gr. íínsö&ai och got. saihwan, t. sehen o. s. v. (se Kluge,
Et. Wtb. s. 313). Germ. *a(n)han förutsätter en ieur. rot ank
följa, till hvilken - såsom doc. Danielsson för mig påpekar -
man lämpligen kan föra lat. ancus, anculus tjänare, ancilla
tjänarinna, eg. således "följeslagarinna" (jfr i fråga om
betydelseutvecklingen pedisequus, -d). - Dalmålets g å’(lås), isl. gå kan
sålunda - på grund af nasaleringen - icke höra samman med
isl. gaumr, geyma, såsom man annars på grund af betydelsen
vore benägen att misstänka.

Ke’ta sig (isl. kætask) "visa sin glädje genom krumsprång"
är en bildning af alldeles samma art som det ofvan behandlade
ge’ta (isl. gæta). Jag antar det vara ett *ga-ha(n)htian,
denominativum af en stam *ga~ha(n}hto- (isl. Mtr). Af g (a) -f- h blir2
i de nordiska språken k\ jfr t. ex. fsv. knækker (Bydq. VI) och

1 En sammansättning *ga-ahton skulle gifva isl. *gáta. Kanske hette
det andra af mig ifrågasatta isl. verbet verkligen så. Kan härifrån
något ljus spridas öfver den fornnorska biform en gjáta (t. ex. i norska
homilieboken, Ungers upplaga s. 66 ett par gånger) jämte gæta i
betydelsen beakta. Det palatala g (tecknadt gj, se Altisl. gramm. § 226,
anm. 4) kunde vara öfverfördt från gæta (jfr i gjár - fsv. gar - jämte
i gær, gjgrva jämte gørva o. a.).

2 Såsom Boltzmann (Altdeutsche grammatik I, s. 105) först påpekat.
Emellertid är bland de af honom anförda tre exemplen åtminstone ett
oriktigt. Kring kan nämligen icke vara = *g(a)-hring, se Kluge, Et
Wtb. s. 184.

Arkiv for nordisk Filologi IH. 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:16:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1886/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free