Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nordiska språkens nasalerade vokaler (A. Noreen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
måste förutsätta såsom förstadium till det vanliga topt (om
hvilket se Gislason, Årbøger 1866, s. 258 f.), där vokalen på vanligt
sätt förkortas fore konsonantgrupp, verkligen i literaturen
förekommer, så hör den naturligtvis också hit på grund af sin
identitet med t. zunft1.
u’- (t. un-\ jfr ofvan o’-) o-; M’si (got. hunsl) sakrament,
fú’ss (fht. funs) begärlig, kanske stú’fr (jfr? fsv. stumbli) stump.
sägho, isl. lágu, sátu (lat. sédi) i samma afljudsförhållande som isl.
pret. pl. sóro: fsv. sväro (jämte soro), isl. pret. sg. hof: lat» cépi (jfr
isl. athæve), isl. subst. brók: got. pret. pl. brekum (lat. fregi)< isl. pret.
sg. ok: lat. egi (jfr det fsv. *äka, som måste förutsättas för sv. åka),
isl. tók: got. tekan, isl. krokr:krákr, snokr:snákr, greto, (*grotian):
gråta, fsv. pret. sg. löt: låta, got. r air öp:redan, saísô: isl. så m. m.
(hithörande exempel också hos Mahlow, Die langen vocale, s. 118 f.),
d. v. s. de rötter, till hvilka dessa ord höra, hafva afljudet ö: e (:ä).
För spónn:spann, ol:ål antar Brenner (anf. st.) - jag vet icke, på
hvilka grunder - afljud. Att ambótt: ambátt icke alls hör hit, har
Bråte, Beitr. X, 80 gjort troligt. Återstå det sällsynta ön jämte ván
(Gislason, Njála II, 606 fí), där man väl ock kan misstänka afljud vara
förhanden, samt pópóro, som ju plägar fattas = po-at-hvyro; men då
fsv. har horo växlande med huru, så tyckes detta tala emot att anse
isl. ó här stå för äldre p, d.
i Jfr Altisl; gramm. § 219. Äfven Gering (Zeitschr. f. d. Phil. XVI, 379 f.)
sammanställer topt och zunft men synes mig missuppfatta formernas
förhållande, i det att han antar en utveckling: got. *tumts (nord. tomt)
>. nord. (ock fht.) *tumpt- (fht. zumft] >. isl. *topt (topt)’, hvilket icke
kan vara rätt, enär de nord. språken icke förlora m förep. Jag anser ordet
vara en bildning medelst ^’-suffixet af roten dem med bet.
"sammanfoga", "bygga" i skr. dama-, gr. ðépLw, ðofj.os, lat. domus, got. timrjan,
isl. timbr, fht. zimbar, med bet. "foga sig" i skr. dåmjati, gr. ðafj.áw,
lat. domo, isl. tamr, got. gatiman, fht. zeman. Verbalabstraktum ieur.
*dmti- hade liksom många andra dylika (se Osthoff, Morph. Unters.
I Y, 100 f.) växlande betoning, hvadan vi erhålla urgerm. *tumpi- och
*tumði-, hvaraf *tundi- med urgermansk öfvergång af m till n fore 6
(men icke fore p, se Brugman, Morph. Unters. II, 249 f.), såsom i isl.
sund till svimma-, got. hund: lit. szimtas; isl. sandr: gr. å/jLauoz-, isl.
hind: gr. xs^ctc "hjort"; isl. skunda: skammr; isl. sunar: lat. semel;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
