Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nordiska språkens nasalerade vokaler (A. Noreen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
a’s (jfr lat. ansa-, se Bugge, KZ. XIX, 401) kanthål.
é’skja, ý’skja1 önska; pl. hreysar (jfr ofvan s. 13 f.) stenrös.
4. Där en urgermansk nasal bortfallit näst efter en vokal,
hvilket så vidt hittills bekant endast ägt rum i förbindelsen nh,
som redan i urgerm. tid undantagslöst mistat sitt n. Hithörande
got. skända: isl. sk$mm\ f ht. partic. scant: got. sikskaman o. d. T)et
urgerm. mp åter har endast i got. bibehållits, i alla andra germ. språk
utvecklats till mft (genom m fp). På så sätt förklaras sådana
dubbelformer som got. ga-qumps, fht. kumft: isl. sam-kund (jfr koma, got.
qiman m. m.); fht. ramft "kant": isl. rgnd (jfr ägs. rima "kant"); mht.
trunft: isl. brundr (jfr fht. breman, isl. brim). Sá hänvisar ock fht.
firnunft på *-numpi- af neman, fht. samfto på *sampo~ af got. sämjan
o. s. v. Altså erhålla vi af vårt urgerm. *tumpi- dels fht. zumft, dels
ett nordiskt *tumft, som utvecklat sig på tvåfaldigt sätt: liksom
*fimfl-blef /2/Z i fifl-megir (jfr fimbol-vetr), så öfvergick *tumft till *#/£ (om
ändringen af vokalens kvalitet vid nasalens bortfall se Altisl. gramm.
§ 76, anm. 5), yngre toft, topt; och liksom af *fimfte (got. fimfta)
blifvit fimte (se Altisl. gramm. § 224, 4), så kunde *tumft blifva *tumt,
hvaraf tomt med vokalen lånad från växelformen topt. Hvarpå den
olika utvecklingen af mf i fifl, topt och fimte, tomt beror, vet jag ej.
Fimm (got. fimf) anger nog icke något tredje behandlingssätt af mf,
utan beror på anslutning till ordinaltalet fimte (jfr fsv. siax för scex
efter ordinaltalet siatte} och står i stället för ett ljudlagsenligt *föf
(utveckladt såsom fifl), eller ännu snarare *féf med ändring af
vokalkvaliteten vid nasalens förlust, såsom i lérept af *línript (fífl- kan hafva
fått sin vokalkvalitet från biformen fimbol-). Detta */e/ borde i fsv.
heta *fæf (jfr kné: knæ o. d.) och torde kanske delvis föreligga i det
genom sin vokal så påfallande fsv. fæm, som i så fall associerat sig
med ordinaltalet endast i fråga om slutkonsonanten, under det att isl.
därifrån lånat äfven vokalen. Fsv. ordinaltalet fæmti har då lånat sitt
æ från kardinaltalet.
1 Månne icke yskja förhåller sig till éskja liksom ýgjask: øgja, ýgis*:
egis-, ýgr: égr, i/ki: got. wok af wakan m. m. (hvarom se Bugge,
Arkiv II, 350 f.), d. v. s. ý beror på det följande fø". I fsv. är som
bekant denna företeelse mycket vanlig; jfr min hithörande
exempelsamling i ini. till Columbi ordeskötsel, s. XVIII, som kan tillökas med
ntr. tykt (Alex,) af töker (fatiker står väl närmast för *fatyker) och
dyggja (P. Måns) = isl. døggva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
