Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nordiska språkens nasalerade vokaler (A. Noreen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fall anföras i Sn. E. till et antal af sex, nämligen Mr (jfr ofvan
s. 20) haj, fé-l (jfr ofvan s. 20) fil, rf (jfr ofvan s. 20 f.’) vrå,
pres. f ær (*fanhizi; jfr part. fengenn2) får, ack. sg. ntr. kompar
é’ra (got. juhiza för *junh-; jfr ungr*) yngre och troligen det
gåtfulla Jju-at*, af Bugge (Arkiv II, 233 f.) fördt tillsammans
med fht. dukan trycka, som i så fall står för *£unhan (jfr isl.
Jjungrl}. Till dessa exempel kunna emellertid lätteligen läggas
åtskilliga andra såsom: pret. fd’tta (got. fäkta för *£anhta af
fagkjan) märkte, gått (got. gáhts till gag gån) dörrpost, hd’ (jfr
ofvan s. 30) plåga, Jd’ttr (fht. dáht; jfr fang tångväxt?) tat, gå’
(jfr. ofvan s. 17) observera, Mtr? (jfr. ofvan s. 17 f.) uppsluppen,
gåt (jfr ofvan s. 16) uppmärksamhet; gæ’ta(jfr ofvan s. 16) vakta,
hé’ll (jfr. ofvan s. 20) häl; pret. fd’tta (got. fuhta för *£unhta af
fugkjan) syntes, ó’tta (got. uhtwo; jfr lit. anksztús tidig och
troligen lat. nox, nocturnus, t. nüchtern) otta. Såsom mycket
tvifvelaktig betraktar jag, på grund af betydelsedifferensen, Kluges
(Et. Wtb.) sammanställning af isl. f d med got. fáhô "lera", fht.
dáha "thon" af *fanho, efter hvad ägs. fiohe utvisar. På grund
af dalmålets icke nasalerade form tit tat är jag obenägen att -
såsom vanligen sker - hänföra isl. féitr, mht. dihte, me. thiht
till samma nasalerade rot som got. feihan, lit. tenkú.
Bibehölls urgermansk nasalitet äfven hos i senare tid
förkortad vokal, så hafva vi nasalvokal t. ex, i hestr (*hinhistoz; jfr
fht. hengist af *hangistoz).
1 Pl. ro’ar, hvars ó icke kan vara äldre ý, á (se ofvan s. 38 not.), kan bero
på en stam *wrunJi-, stående i samma afljudsförhållande till *wranh-
(hvaraf r^’), som de ofvan s. 37 not. 2 anförda exemplen ange.
3 Dessa fall äro väsentligen på samma sätt förklarade redan af Lyngby
(T. f. Phil. og Pæd. II, 317 f.).
3 pú’at i stället för det (på grund af det en gång befintliga h) Ijudlags-
enliga *pgåt har sin motsvarighet i fúa, sällsynt (väl dialektisk ?) biform
till f$a (got. faúhô) räfhona.
Upsala i mars 1885. ADOLF NOREEN.
Tillägg vid korrekturläsningen: Samma förklaring som jag ofvan s. 30
not gifvit af pret. brå till bregða, framställes nu också af Holthausen i
det nyss utkomna häftet af Kuhns Zeitschr. XXVII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
