Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Málaháttr. Ett bidrag till norröna metriken (Theodor Wisén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
att uppdraga, blir dock med iakttagande af en riktig
satsbetoning i sjelfva verket mycket lätt och i de flesta fall alldeles
oomtvistelig. Men Sievers har vid schematiseringen, då det
gält att skilja mellan D- och E-typer, icke varit trogen sin
grundsats att göra afseende på ordbetoningen, och denna afvikelse
från den riktiga grundsatsen har visserligen medfört åtskilliga
inconseqvenser och misstag. Att han sjelf haft en känsla af
detta missförhållande, visar sig då han säger, att "es mir,
namentlich mit Rücksicht auf die Setzung der Alliteration,
vorkommt, als werde die natürliche Satzbetonung in
Mála-háttr nicht mehr so fest eingehalten wie im Viersilbler" l.
De anförda orden gifva emellertid vid handen, att
likasom, enligt hvad ofvanför blifvit visadt, en oriktig åsigt om
hufvudstafvens plats medfört en förvexling af C- och D-typer
uti de jemna versraderna, så har äfven här en ohållbar mening
om alliterationens ställning, närmast i de udda versraderna,
förorsakat, att en mängd verser från E-typen obehörigt
öfverflyttats till D-formen. När Sievers räknar till D-typen
sådana verser, som t. ex.
fór far fjylb hörna (Atlm. 83),
munn oss m^rg hefði (ibm 165),
heill es hugr Atla (ibm 195),
mart es mjyk glikligt (ibm 285), o. s. v.,
så härrör denna afvikelse från den naturliga satsbetoningen
tvifvels utan deraf att han ansett versradens begge stuðlar
böra stå i ictusbärande stafvelser. Att detta är hans åsigt,
visar sig af mångfaldiga ställen i schematiseringen af AtlamáL
Vi anföra exempelvis de udda versraderna af str. 63:
hyrpu tok Gunnarr, klukku feir karlar,
slå hann svá kunni, ríkri ráb sagði,
af hvilka Sievers hänför w. l och 5 till E2, men w. 3 och
7 till D l, och tydligen har det varit med hänsyn till allitera-
1 Jfr. Proben einer metrischen Herstellung etc., sid. 46.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
