- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjerde Bind. 1888 /
87

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Långa ändelsevokaler i det nordiska fornspråket (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Långa ändelsevokaler i det nordiska fornspråket.



*



I mina Studier öfver fsv. Ijudlära II (Lund 1886) 348 ff.,
liar, såsom jag tror, blifvit ådagalagdt, att den af det
ålderdomliga Elfdalsmålet i Dalarna, äfven som af vissa
ålderdomliga norska bygdemål, brukliga exspiratoriska akcentueringen,
enligt hvilken ord med kort rotstafvelse hafva en utpräglad
biakcent (levis) på andra stafvelsen, under det att denna
akcent saknas på andra stafvelsen af ord med lång
rotstafvelse (liva* lefva, men brinna brinna), användes äfven af
1300-talets fsv. riksspråk. Detta framgår nämligen af den fsv.
vokalbalansen, d. v. s. däraf att af äldre spmi, ’spene’ tlmi ’tid7
med -i och af äldre salu (oblik kasus af säla ’försäljning’)
gävu ’gåfvo’ med -u (dessa ändelsevokaler -i, -u finnas i
diplomer från 1200-talet) på 1300-talet utvecklades tlme, gåvo
med -e och -ø, under det att sptni, salu bibehöllo -i och -u.
Jag har anf. arb. (s. 352 ff., 377) antagit, att denna
akcentue-ring användes öfver "åtminstone allra största delen af det
svenska och en del af det norska[1] språkområdet" och (s. 356)
uttalat det spörsmålet, huruvida icke denna akcentuering
en gång varit gemensamt nordisk. Sannolikheten för att detta
spörsmål bör besvaras j åkande, har sedan ytterligare ökats.
Enligt J. Storm (hos Noreen: De nordiska språken 23) visa
nämligen fornnorska hskrr. från Östlandet en vokalbalans
a : (B (öfverensstämmande med förhållandet i några få fsv. hskrr.,

[1] Jmf. äfven J. Storm i Norvegia I 62.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:17:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1888/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free