Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I-omljudet och den samnordiska förlusten af ändelsevokaler. (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
däremot palataliseringen från en kvarstående palatal, så att
t. ex. ultimas i-ljud i lukill meddelade sin palatala natur åt
Ä-ljudet, hvarefter palataliseringen öfvergick till penultimas
vokal: lykill. Äfven härtill synes grekiskan, nämligen
nygre-kiskan, erbjuda en parallel, då (enligt Hatzidakis; se Meyers
anf. arb. s. 121) „die vor i und e palatal gesprochenenen γ * χ
vor sich ein. minimales i erzeugen: áiji ’α’γει, máiχi μα’χη“ etc.
Huruvida i Norden de omljudda vokalerna (i Jcvæn, lyUll
etc.) på ett tidigare stadium utgjorts af de ursprungliga
vokalerna med ett efterslag af i (alltså kvcßn, lul~kill etc.) i
öfverensstämmelse med dessa nygrekiska ljud, det är en fråga,
hvilken, så vidt jag ser, icke kan med visshet afgöras.
Emellertid må det med dessa mera teoretiska spörsmål
förhålla sig huru som hälst. De inverka icke väsentligen på
den här för öfrigt gjorda undersökningen, och såsom resultat
af denna uppsats anser jag mig därför kunna anteckna:
1) Man har i Norden haft två skilda i-omljudsperioder,
under hvilka omljudet verkades i det omfång och under de
förutsättningar, som ofvan s. 155 f. påvisats. - Liksom w,
bortföll äfven i (och troligen också d) såsom ändelsevokal
förr i ord med lång än i ord med kort rotstafvelse.
2) På samgermansk ståndpunkt hade ord med kort
rotstafvelse en utpräglad biakcent (levis) på andra stafvelsen,
hvilken akcent däremot saknades i ord med lång rotstafvelse.
Denna akcentuering har öfvergått så väl till de vestgerm.
språken som till det nordiska urspråket, och från detta har
den omedelbart fortplantats till de skilda fornnordiska språken.
3) De i dessa språk (fsv. och fnorskan) efter korta
rot-stafvelser använda långa ändelsevokalerna hafva under levis’
tryck bevarat den ursprungliga kvantiteten.
Lund, april 1887.
AXEL KOCK.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
