Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till nordisk språkhistoria (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
sJcikkia och minnask kunna radikalt sammanhänga med
respektive sJcynJce (i svenska bygdemål skunk ’öfverkjortel’, Rietz)
och mun, men de innehålla då ett annat afljudsstadium. För
öfrigt kan måhända den af Rydqvist III 128 gjorda
sammanställningen af minna(sk) ’kyssa’ med fsax. minnion, fht. minnon
’älska’ äfven vara värd att taga i öfvervägande. *
II. Det s. k. /-omljudet af æ (e) i de nordiska språken.
Den ofvan påvisade ljudutvecklingen af y till i i relativt
oakcentuerad stafvelse har en parallel i den ljudlagsenliga
behandlingen af det af ä ^-omljudda æ (e).
Redan Gislason har i Oldnordisk Formlære 13 f. anmärkt,
att penultimas e-ljud under inflytande af det följande i
öfvergått till i-ljud i de nyisl. orden einbirni ’eneste barn’ (fornisl.
einberni), eingirni ’enkelt (utvundet) garn’ (af garn), blágirni
’tyndtarm’ (af ggrri), utan att emellertid närmare utreda för-
1 Bråte har i sin i dagarna utkomna afhandling Äldre Vestmannalagens
ljudlära s. 19 yttrat några ord om bruket i denna skrift af i i st. f.
y framför ett i följande stafvelse stående i. Han uttalar sig mycket
tveksamt om frågan, men är snarast böjd att, i råk strid mot det
resultat, hvartill jag ofvan kommit, anse, att ljudöfvergangen y
>. i är inskränkt "till betonad stafvelse." Det uteslutande från äldre
Yestm.-lagen hämtade material, hvaraf han drager denna slutsats,
är hufvudsakligen följande: i denna skrift brukas "lict l gg jämte
lyct 2 gg; prep. firi 41 gg jämte fyri l gg och fori 22 gg; som adv.
fin 30 gg, fyri 2 gg, fori 6 gg; iuir l gg, med y 14 gg; som adv.
iwi l gg." Jag kan icke inse, atfc man skulle vara berättigad att
ur dessa fakta ens för äldre Vestmanna-lagens språk draga den
slutsats, som Bråte är böjd att draga. För att förklara de växlande
formerna föreslår han också alternativt att uppfatta firi som en
af-Ijudsform till fyri. För öfrigt vågar jag tro, att efter min ofvan
gjorda undersökning af ljudutvecklingen y >> i i de skilda nordiska
språken, den af Bråte framställda förslagsmeningen icke behöfver
särskildt gendriívas, och att detta är så mycket mindre nödvändigt,
som han själf (såsom nämndt) endast med största tvekan framställt
densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
