Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till nordisk språkhistoria (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
denna utveckling i det sammansatta fsv. asiMia (nu åska)
men däremot icke i det enkla nysv. äcka, ett mycket spridt
dialekt or d, som upptages äfven i t. ex. Lindfors’ s v.-lat. lexikon.
Det anförda torde hafva ådagalagt, att någon ljudlag med
nyss anförda afifattning icke gjort sig gällande i fsv. Däremot
har både i fsv. och forngutn. denna lag tillämpats: ett af
ä i-omljudt (B (e) öfvergår i relativt oakcentuerad
stafvelse till i, när det följes af en guttural + « (j)*
Detta sker i nyisl., äfven när ingen guttural (blott i) följer.
För nyisl. framgår regeln däraf, att af fornisl. einberni
’eneste barn’ blifvit nyisl. einbirni; af fornisl. *eingerni (of garn)
nyisl. eingirni "enkelt (utvundet) garn"; af fornisl. *blágerni
(af gyrn gen. g ärnar) nyisl. blágirni "tyndtarm"; och detta,
under det att äfven i nyisl. de enkla gerði, gengi etc. etc.
bibehålla e-ljudet i penultima. Orsaken till den olika
behandlingen af e är den, att einberni (einbirni) etc. haft och hafva
fortis på första stafvelsen.
I fornsvenskan har man asælvya (så blott en gång), asik(k)ia
(så normalt) ’åska’, ehuru, såsom nämndt, senare
kompositionsleden ännu lefver kvar som enkelt ord med ö-ljud: nysv.
äcJca (isl. ékia). Fortis7 plats på första stafvelsen af asiJc(Jc)ia
bekräftas däraf, att andra stafvelsens vokal synkoperats i nysv.
åska. Vidare har fsv. rspr. såsom gen. af räkneordet iver
formen tvceggia (isl. tveggia), som lefver kvar i nysv. tvägge,
trfäggehanda. När däremot gen. tvceggia ingår som senare
kompositionsled af en sammansättning, får det i regeln formen
-t(v)iggia: annattviggia, annattiggia, vanligare än annattvceggia
(jmf. Schlyters och Söderwalls ordböcker); hvartigia,
hvar-tvceggia ’hvardera’ (i Vestg.-l. II); hvartiggia ’hvarken’ (Vestm.-L);
bafetwiggia, bafetiggia (ingen form på -tvceggia finnes). Ännu
i dag hafva vi i behåll annatt(v)iggia med i i penultima,
nämligen under den förändrade formen antingen,l De anförda
1 Den blott sällan mötande (jmf. Rydqvist II 555) fsv. gen. tviggia af
tv er har í att sitt i-ljud i penultima genom påverkan af priggia af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
