Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till nordisk språkhistoria (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
IV. Till ljudutvecklingen från tenuis till media i forndanskan.
Som bekant hafva de korta ljuden k, t, p såsom slutljud
efter vokal och. såsom midljud mellan två vokaler behandlats
på olika sätt af forndanskan och f örns venskan: fsv. lek fd. leg;
fsv. bryta fd. brydæ; fsv. löpa fd. lobæ etc. Fsv. harbibehållit
de ursprungligare ljuden, hvilka däremot i fd. öfvergått till
motsvarande sångbara explosiver. Denna ljudutvecklingen
har sedan i danskan ytterligare fortsatts, så att det nuvarande
språket i st. f. den äldre median g har frikativan gh, i st. f.
median d har frikativan 8 och - åtminstone det vanliga
samtalsspråket; se Såby: Det arnamagnæanske Håndskrift Nr. 187
i oktav 7,En Dansk Lægebog" XIV f. - i st. f. median b
frikativan v. Enligt Såby anf. skrift har försvagningen af k,
t, p i forndanskan så försiggått, att den började med k,
drabbade sedan t och sist p. Bland andra stöd härför anför han
de ifrågavarande konsonantljudens skrifning i den nämnda
(seländska) handskriften, hvilken han anser vara nedskrifven
vid midten eller under senare hälften af 1300-talet. Här
skrifvas nämligen ord med gammalt p dels med p, dels med b
(kopær kar, kobær kar) men aldrig med f eller u\ ord med
gammalt t dels med t dels med å (brytær, brydær), under det
att th (som i regeln brukas för gammalt J5 eller ð: thy, brøth
’bröd’ etc.) blott undantagsvis framträder i dylika ord (t.
ex. kiæthæl bis; isl. ketill). Däremot skrifvas ord med gammalt
k dels med k (äiven c, AA), dels med #A, men blott sällan med
hvilka åtminstone den senare var blott dialektisk, kunna hafva
inträdt i skilda trakter. Men detta antagande är knappt behöfligt,
när man besinnar, ait det nödvändiga vilkoret för ljudutvecklingen
ö }> u är just förkortningen af ö, vare sig att ö står i en
stafvelse med eller i en stafvelse utan fortis, men att vid öfvergången
ü >> o i stafvelser med semifortis (höspréa, husfro) ö-ljudet mycket
väl kan hafva bibehållit sin längd, liksom detta är fallet med
ö-ljudet i semifortis - stafvelsen af t. ex. de nysv. urbota, årmöd:
ovedersäglig en etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
