Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fsv. ægha (fd. æghæ) (L. Fr. Läffler)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de anförda värbalformerna,[1] även på nordisk botten ock tidigt
(samnordiskt) blivet rubbat. Samnordiskt *aih, *aihum blev á, *áum
ock aigum blev eigum; män vad blev *aig? Jag förmodar, att det
samnordiskt blev *é. Fn. sté, hné m. fl. anser jag nämligen hava
uppkommet jenom samnordisk övergång av *staig, *hnaig, hur nu
denna övergång närmare bör tänkas hava försiggått. Ett stöd för
detta antagande finner jag i det av Tamm till ett *stæ hänförda
fsv. stægh, stæg (Arkiv II, 345). Detta é skulle nämligen sen
äfter känd fsv. judlag bli æ.
Man finge sålunda i fsv. den dubbla böjningen sing. a, *æ[2]
(1, 3 pers.) — män blott at (2 pers.) —, plur. *aum, eghum, -uþ,
-u (i fn. hade den åter förenklats jenom att blott endera formen i
vart numerus blivet segrande: á, eigum). Jenom invärkan från *æ
uppkom nu æghum jämte eghum ock sedan även infinitiven egha
jämte ægha, varäfter singularformerna æ senare fingo vika för
formerna a, vilka hade stöd av andra personen at; äfter a ock de
andra pluralformerna ombildades åter *aum till aghum ock sen egha
till agha. A - aghum ombildades sen till agher - aghum äfter
mönstret av dragher - draghum o. d.; först sent uppkom ægher
som ny sing. till æghum. Av konj. finnas i landskapslagarnas språk
inga andra former än de med a: aghi o. s. v. (se Schlyters
ordbok). - Även fd. har både æghæ ock aghæ vid sidan av eghæ; se
Lunds Ordbog.
April 1887.
L. FR. LÄFFLER.[3]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
