Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Textkritiska Anmärkningar till den Stockholmska Homilieboken (Th. Wisén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
blifva uteglömd omkring 20 gånger i en hds. af så stort
omfång som HomiL, kan man emellertid icke draga den
slutsatsen, att äfven i äldre Isländsk prosa pronomen pers. i
subjectställning får utelemnas. Dessa ställen, der pronomen
saknas, äro ett försvinnande fåtal i jemförelse med dem, hvarest
pronomen finnes, och kunna omöjligen anses för annat än
skriffel. Då man besinnar, att pron. hann, vér, feir, hvilka
oftast förekomma, vanligen skrifvas med förkortning, är det
mycket förklarligt, att skrifvareD någon gång råkat hoppa
öfver ett dylikt litet ord, och att i medeltal ej . mer än ett
enda sådant fel förekommer på hvar tionde sida i HomiL,
bevisar i sin mån, att man här har att göra med vanliga
skriffel och ingalunda med ett för denna hds. egendomligt
språkbruk. Att hr L. åberopar ett sådant språkbruk, är af
förut anförda skäl oberättigadt, och en så märklig syntaktisk
egendomlighet, som den nu ifrågasatta, måste derjemte, för att
bevisas verklig, kunna styrkas med annat än skriffel i andra
samtida prosaskrifter. Förmodligen kommer hr L. att stå
ensam med sin på skriffel grundade theori om
pronominalellipser. - 46 är hefe säkerligen et skriffel för hef c = hefJc.
- 519,21 Angående vir de, vir der jfr. min anm. i företalet sid.
viij, och Hofforys anm. uti Arkiv f. nord. Filol. II 32. -
72-3 har hr L. blifvit förledd till antagandet, att ordföljden
heldr en lerept es fåt í sund er sJcoret icke är riktig, derför
att ordföljden på motsvarande ställe i Gammel Norsk
Homi-liebog är något olika. Till någon omflyttning eller annan
ändring än den af sund till sunar finnes dock ej den ringaste
anledning, enär äfven Homiliebokens ordföljd är fullt riktig
och naturlig. Hr L:s antagande, att en punkt fore z’ sund
och en dylik efter sJcoret skulle vara omflyttningstecken, är
så mycket orimligare som de tydligen v hafva en annan
uppman bör öfversatta "det som man (å. v. s. författaren eller
skrifvaren") nu skall uppräkna" = "det s om nu skall uppräknas". Jfr Lunds
Oldn. Ordf. § 10, 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
