Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kort redogörelse för Bellmans Språkbruk (Elof Hellquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
taft för täppt o. d. Dylika ex. från Columbus Ord. IX
o. Lucidor, Ark. I. 229.
H er nästan alltid inskjutet i subst. JiärMld. Om ordet se
Andersson: Sahlbergs Gr. s. 63 o. Tamm: Fonetiska
kännetecken på lånord etc. s. 80.
J saknas i drycJcom, där nsv. liar dryckjom s&mi mölnare
(se föreg.).
K motsvarar nsv. f i dårhusstM l gg. - KnoJca står alltid i
betydelsen "knota", hvilket senare motsvarar ty. Knoten,
isl. hnúta, knúta; det förra ty. Knochen. Egendomligt
nog har äfven verbet knota enl. Rydqvist V. 240 i fsv.
formen Jcnoka.
L förekommer jämte n i kummil o. kummin. Lind: ,,-n o. -l",
m, der Kümmel". Den sista förklaringen af dylika
dubbelformer ar framstäld af Kluge: Stammbild, lehre s. IX.
Supradentalt l i 60Z, holet "bord", Djwcgåln, gal "gård",
fiälar "fjärdar", fälsup o. fälenubb (liten tobakspipa) af
"färd-", Kålmåln "Kolmorden".
l möts varer högspr. r i blankard, nsv. brankard (< fr.
branche). (I smnhang härmed kan erinras om Bellm.
falbolan < eng. furbeloe). *
1 Denna växling mellan l och r, hvilken, såsom bekant, är särdeles
vanlig inom de germ. språken, uppträder i svänskan vanligast efter
guttural. Koch (Fsv. Ljudl. 474) har för fsvs vidkommande uppvisat
- liksom Lundell (Sv. Landsmålen I. s. 50) för de nsv. diall. - att
i förbind, guttural (Ir. labial) kons. + l l:et var cerebralt. Lägga vi
nu härtill, att just gutt. (Ir. lab.) kons. + l Ir r värkade öfvergång
af fsv. iu >> y, så är klart, att det cerebrala l och r hade vissa
egenskaper gemensamma, som också kunde möjliggöra en förväxling.
Jag anser nämligen, att den i sv. förekommande växlingen af r och
l åtminstone i vissa ord kan förklaras såsom olika försök att i
riksspråket återge det s. k. tjocka l (1), som ju ej ligger närmare l än r.
Ex.: grunka (Gol.) - glunka, krumsen - klumsen (Södra Möre).
kram - kläm, glänt - grant (Arvidi), grest - glest, grina - glina
(kske bättre - enl. doc. Noreen - n-presens till isl. gljá). Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
