Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kort redogörelse för Bellmans Språkbruk (Elof Hellquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
regelbundna i den del af 1600-talets literatur jag varit i
tillfälle att genomgå).
§ 3. Räkneorden.
tvi l gg = tre (nästan alltid); tusend (äfven som svordom
tusand och tusend). En form med bortfallet d fins emellertid
redan i VGL. IV.
§ 4. Pronomina.
han, honom eliderade i det gjörn, hvad giörn? lät lig gån,
låt fällan o. d. - the, thess l gg - gammal ack. sg. fem. mina
bön förutan trol. från bibelspråket. - edart 3 ggr; uppges ss.
arkaistisk hos Sahlstedt, men hos Ljungberg ung. som
jämbördig med eder t. - min sår, vår ögon, er hjärtan. - ho l gg;
Sahlstedt: "brukas endast i teologiska skrifter14. - tåcke(n),
pl. tacka o, tåckna.
§ 5. Värben.
a) Starka konjugationen.
I. part. pret.: sJcrefven, blefven, afledne; "orätt" - enl.
Sahlstedt s. 70.
IL pret. söng (l gg sjungdes, såsom l gg också hos
Dahlstierna, Ark. II). Lind uppger söng och sång, Sahlstedt:
sang eller söng; dock förekommer hos B. äfven sjöng (ö : jo
= 4 : 1); sänk l gg, böd, buden, löd, guten alltid utan j,
såvidt jag kunnat finna.
III. pret. hänt (se Rydqv. I 178), fant, forbandt; detta
i-tillskott anser Sahlstedt vara "oriktigt", så ock Ljungberg
s. 5; språng l gg, hvilken form ännu lefver i Mellins
Bibelöfversättning.
IV. sufvo l gg (Arvidsons Sv. folks.: sufvit l gg).
VI. svära, stog, imp. ståt.
Stark konj. för svag:
lj las, skops, sluten jämte slutad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
