Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kort redogörelse för Bellmans Språkbruk (Elof Hellquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
också framför 8 - nsv. livardagsspr. till hopers; rundarum,
ty. rundherum, där e > a i obetonad ställning?; brav = bra
"supa brava (ofta).
Advärbets -t- eller -en- saknas i allmänhet t. ex. daglig,
djup, hj ert lig, näp(p)lig, rättlig = rättvisligen. Här saknas
alstså det s, som i nsv. ofta förekommer inskjutet1 mellan t
o. l t. ex. nsv. köttslig - fsv. köttliker. Adjektivets f örns v.
form var nämligen rættliker. [En liknande företeelse möter
oss som bekant från 1400-talet t. ex. liten, best. litzla.2 Jfr.
diall. lislan "kyss" (underförstådt "mun") etc. hos Rydqvist
V. 220 samt om företeelsen f. ö. Rydqvist VI. 235, III. 99,
V. 22 not. 2]. Månne ej i Bellmans rättlig för rättslig
föreligger en betydelse-differentiering såsom mellan nsv. kitslig
"ömtålig för kittling" o. nsv. kitslig "i bildlig mening
oangenämt kittlande"? d. v. s. rättlig "rättvisligen" liks. hos
Bellman och rättslig = till den juridiska rätten hörande (jfr. "en
rättslig undersökning" o. d.). Beträffande kitslig är dock att
anmärka, att detta ord sannolikt är låneord; ty jfr. ty. kitzeln;
snarlig, temlig, ängslig, äntlig, hel (munter) för helt m. o. sv.
enfalleliga (se sid. 300), tillräckliga, tillräckligan, tjensteligen,
enligit (hos Lind äfven). Ihre har i detta sistn. fall alltid -et
liksom i adj. alldeles i motsats mot samtida förf., hvadan detta
väl måste tillskrifvas samma grammatiska konstruktion, som
föreligger i hans sup. o. part. pret. neutr., hvilka alltid ha -et.
på en sned, till snedes;
i morros, gen. till nom. morron, som är bildad på pluralis
mornar, där -g- bortfallit inuti en konsonantgrupp; i gar aftons.
Från denna form utgår nsv. hvardagsspr. "i afse" < i aftse
1 Att tala om ett "inskjutet" s är dock kanske ej fullt korrekt; ty
detta s har fullkomligt ljudenligt utvecklat sig ur ett tonlöst l (X),
som uppstått mellan t och 1.
2 Formen "føføfø" = lilla har jag antecknat från Arvidi samt 4 ggr
från predikningar från c:a 1630. Utvecklingen har väl varit denna:
litla > liUla > Utslå etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
